Vecka 1 lider mot sitt slut. För mig började den med två nätter i Uppsala hos min mammafamilj. Mina småbröder har byggt ett pepparkakshus som ser ut som Big Ben, det är sant. I onsdags ställde jag in bilens på GPS på "Åre by". Och numera vaknar jag till denna vy. Solen var blyg de två första dagarna, men igår vågade den sig fram tillsammans med en snygg inversion. Skutan öppnade! Förvisso bara med en nedfart öppen som var.. ett isigt och hårt mayhem. Barn i högar om vartannat likt små gårdsförsäljningar - pjäxor, skidor och stavar åt alla håll. Vuxna män som gett upp och åkte på ändan ned med skidorna i varsin hand som små mänskliga kälkar. När det första vi möttes av vid gondolens ändpunkt var en ung kille bak på en skoter med armen i mitella borde vi kanske ha anat oråd. Men äsch. Är skutan öppen så är den. Min lillasyster är här. Jag hämtar henne på flygplatsen. Jag byter hennes pjäxor när de är för små. Jag frågar "Har du ätit något?" och när hon svarar nej så säger jag "Och se till att äta något" när jag släpper av henne vid hennes vänner. Vi äter på restaurang med hennes sällskap och mitt och jag kommer på mig själv med att luta mig tillbaka tyst och beundra henne. Hoppas att ert år har börjat lika fint som mitt. De kommande två bloggmånaderna kommer nog vara rätt tråkiga för de som hatar alpinsport, vinter och berg. Puss ❤️
