Swish sa det. Sen hade 6 veckor i Åre snabbspolats förbi. På ett sätt känns det som att jag har varit här i en evighet, på ett annat som om det vore igår jag bytte E4:an mot E14. Jag har fått frågor om hur jag mår nu, om jag har lärt mig något, vad jag ska göra när jag kommer tillbaka till Stockholm, och om hur det känns.Det ska jag berätta. Rättelse: Försöka. Hur jag mår: I det stora hela, bra. Men också lite omtumlad? Dom här veckorna har varit en så märklig tillvaro, på många sätt. Jag har liksom strosat runt mestadels helt själv i 6 veckor och bara.. chillat? Hur ofta gör man det i sitt liv? Det har varit underbart och välbehövligt på alla sätt och vis, men jag är också livrädd för ~det vanliga livet~ och allt vad det innebär. Minns jag hur man gör? Prata med människor? Klä mig i annat än underställ? Att ha andras förväntningar på mig? Vad jag har lärt mig: Att det är möjligt bara. En sån här sak. I.e. att säga upp sig/ta tjänstledigt. Och bara dra. Med respekt för att det såklart är få förunnat att kunna åka till Åre i 6 veckor bara sådär. Men det jag menar är mer.. man behöver inte gå runt och vara missnöjd? Man får göra vad fan man vill med sitt liv. Glöm aldrig. Inte lärt mig kanske men kommit ihåg på nytt att jag verkligen är en utomhustjej och att det inte är så konstigt att jag blir deppig och vilsen av 2 1/2 år av kontorsjobb :---) Kanske inte nödvändigtvis vad jag vill få ut av det så kallade livet, men vem fan vet det å andra sidan? Men nu vet jag åtminstone vart och vad jag inte vill. Tror jag. Man får ju ändra sig, och sen ändra sig igen. Det är inte värre än så. Vad jag ska göra när jag kommer tillbaka till Stockholm:Den 1:a mars börjar jag jobba igen, på 50%. Det känns som en bra mjukstartTräffa personer som jag har saknat Hur det känns: Bra. Det känns bra. Lite läskigt. Det vore en lögn att påstå att jag fortfarande inte känner mig vilsen som fan, eller att jag har lämnat min livskris bakom mig. Men jag börjar se lite klarhet. Jag har skrivit listor: Det här vill jag ha, och det här vill jag inte ha ut av mitt liv. Och nu har jag åtminstone kommit fram till en plan för det här året. Baby steps!Om några timmar kommer jag sätta mig i bilen med kurs söderut. Jag ska möta upp min pappafamilj för några dagar i Sälen, innan jag når slutdestination: Stockholm. Men frågan är om det är min slutdestination?Jag vet såklart svaret på det. Ni får en klassisk bloggig cliffhanger, för nu. Puss.Läs också: Fucka upp-året 20226 veckor i Åre
