Mitt ställe på jorden! Vilken ynnest det är att ha en sån plats. Ett tag trodde jag att den känslan skulle försvinna när jag blev äldre, men den har snarare bara blivit starkare med åren. När jag passerar Dalälven sänks mina axlar. Och aldrig är min blick så vilsam som när den får luta sig mot de blå bergen. Sprid min aska här! Ok. Förlåt. Det var inte meningen att börja det här inlägget som en Evert Taube-låt, men nu råkade det bli så. En annan sak jag älskar, möjligtvis mer än platsen i sig, är att min kille också tycker om att vara här så mycket. Nu är det inte bara min plats, utan vår. I år hade vi dessutom väldigt gulliga gäster. Sarah och Dick med deras Stella och Alba, och Sanna och Josefine med deras Teddy. Sommarkollo! Av det mysigaste slaget. En Carl Larsson-tavla. Det är något med att se sin barndoms sommarställe fyllas med barn igen. Ritblock, penslar och pussel som legat orörda i flera år letar sig ut ur glömda lådor, som om de aldrig hade plockats undan. Jag gjorde fördrinkar på Hellströms flädersour, tonic och några droppar färsk citron. Och bjöd på moussaka typ efter detta recept, men jag tillsatte rött vin i såsen och lät den puttra i säkert 2 timmar innan allt fick åka in i ugnen. Det blev väldigt gott om man får säga det själv. Jag gjorde en vegetariskt version också på färs från Färsodlarna. Den är godast tycker jag. Vi drack bl.a. ett mycket gott spritzigt rödvin som jag och Axel köpte när vi var i LA tidigare i våras. Och till efterrätt: Brillat-Savarin och aprikosmarmelad. Mitt favoritstadie av en middag, förutom fördrinken, är nog den där stunden strax efter att efterrätten har plockas bort. Någon fyller på vin i glasen. I köket intill har någon börjat skramla med disken. En bebis somnar i någons famn. Kocken andas ut. Annars fortsatte dagarna som vanligt i byn. Vi gick promenaden runt sjöarna minst en gång per dag. Vagn rullades! Jag känner bara en person som kan matcha trackpants, skjorta och hårklämma på detta vis, och det är Josefine. Loppisar begicks. Jag fyndande bl.a. två tallrikar som jag vill sätta upp på väggen hemma, en ljusstake och en extremt mjuk Puma t-shirt. Sen blev jag spöad på Katan två gånger. Med en och annan matpaus inkluderad. Har jag nämt att min kille tränar inför en Iron Man? Jag har av den anledningen sett ganska lite av honom den här sommaren. Vårt strandhäng har sett ut såhär: Jag ligger raklång och läser i fyra timmar, medan han springer, cyklar och kliver i och ur diverse våtdräkter i tid och otid. Allt jag ser av honom är en liten rosa boj som flyter längst med horisonten. Men ni behöver inte vara oroliga. Jag har faktiskt hittat en helt ok lösning på det hela: Bli en cykeltjej. 💌Läs också: Första dagarna på semestern5 åsikter om träning28 klänningar till bröllopsgästen
