Hej ni ska få följa med mig på en ensamhelg i San Francisco. Vår resa börjar lite längre norrut, Sonoma Coast. Jag hade spenderat torsdagsnatten i Santa Rosa och körde söderut längst med Highway 1 mot SF. Det är en rejäl omväg att köra kustvägen, men väldigt värt det. Betydligt kyligare och gråare än när jag senast var här i fjol, men fortfarande så himla vackert. Pirret när jag såg skymt av bro!! Golden Gate ändå, va. Få förunnat att uppleva under blå himmel. Tokig i den här lilla staden. Min stad!! Kommer berätta för mina barn om sommaren 2022 i San Francisco. Min första natt började f.ö. på ett väldigt San Franciskanskt sätt. Vaknade mitt i natten av att min hotelltelefon ringde. Jag, jetlaggad och totalt nedsjunken i sömn, hann inte reagera förrän den hunnit ringa ut. Några minuter senare knackar någon på dörren. Igen, klockan är typ 00.23, jag ligger förvirrad iklädd födelsedräkt i min säng. Fattar absolut noll. Kort därefter hör jag alltså hur någon blippar in sig i mitt rum, dörren öppnas, någon kliver in, och sedan hör jag en mansröst säga "Hello?". Nej men. Jag fick en STROKETTE. Total tumult uppstod och den främmande mannen försvann ut ur rummet. Jag klädde på mig, gick ut i korridoren och fick syn på en kvinna ur personalen. Jag: "What's... going on??". Det visade sig att en tidigare gäst hade glömt sin dator i kassaskåpet i mitt rum, och att hotellpersonalen tyckte att det kändes helt rimligt att snabbt liksom slinka och hämta den. Alltså. Datorn hämtades. Följt av två timmar av att jag la mig i sängen igen, försökte få ned min puls till normal nivå, samt googlade saker som "invasion of privacy California law". Och sedan, tillslut, lyckades somna om. Det visade sig att det (såklart) verkligen är jätteolagligt för hotellpersonal att gå in i ett hotellrum utan gästens godkännande. Om det inte finns vissa extrema skäl, typ att det luktar brandrök. Detta visste såklart hotellpersonalen om, för när jag påtalade ovan morgonen därpå fick jag hotellnatten återbetald utan vidare debatt. De var nog mest lättade att jag inte ville typ.. ✨press charges✨. Anywho. Checkade ut ur mitt dumma lilla hotell, in i ett annat. Promenerade bort till Tartine. Ett hantverksbageri som var extremt hype:at typ.. 2015. Men hänger i. Åt frukost. Bröd = Gott. Granola = Totalt oätlig typ? Extremt söt samt hård som tjocka havreflarn. Idén var väl att man skulle knäcka dem med sin sked, men det gick knappt för att den var så hård. Palla vara mulle meck med sina frukostflingor liksom? Men det är väl som med allt på dessa typer av ställen. Instagramvänligt! Pain au chocolat:en var dock otrolig. Och så köpte jag en jävla keps. Hade glömt att ta med det. Skratt. Tartine represent! Åt lunch på ett stabilt favoritställe istället. Bowl D'Acai. Alltid deras OG med tillagt jordnötssmör. Just girly things. Kanske 20.000 steg senare tog jag en ensamöl här (mitt favoritsunkhak) och läste några sidor ur min bok. Denna bok! Jättebra so far. På söndagen körde jag till Chase Center för att köpa Golden State Warriors-merch till min basketgalna lillebror. "Do you think this'll fit a 10 y/o? I'm 5'3 for reference" frågade jag den vagt intresserade tonåringen i butiken. Sedan satte jag mig i bilen igen och körde mot Nevada för en veckas jobb. Mer än så hände inte på min ensamhelg. Jag hade säkert kunnat göra något mer spektakulärt. Typ gå på en kompisdejt, se en konsert eller bestiga någon kulle. Men jag var också typ trött. Kände för att strosa runt på bekanta gator. I torsdags var det fem år sen Anthony Bourdain gick bort. Jag tänker ofta på honom när jag reser själv. Om det är något han har lärt mig så är det att det bästa sättet att upptäcka platser på är genom att bara vara. Strunta i museum och turistattraktioner. Sätt dig på ett torg och drick en espresso. Läs också: Guide till San FransiscoThe lonliest road in America
