Jag är sen. Jag stod framför spegeln och bytte outfit kanske sju gånger innan jag till slut landade i en minikjol med slits, knähöga boots och en topp i mesh med någon slags insydd bh i snäckformat som glider upp så fort jag lyfter armarna. Nu sitter jag kallsvettig i en taxi och ångrar allt. Om jag inte kommer på något smart att säga om pjäsen så kommer jag åtminstone att vara sexig. Det är juni och kvalmig högsommarvärme, regn i luften. Vi har varit i samma stad i över två veckor för första gången på hela våren. Det är ett helt annat spelfält nu. Distansen bitterljuva åtrå har bytts ut mot en lättillgänglighet som nästan är överväldigande. Jag för ett excelark i huvudet över vem som tagit flest initiativ, vem som först tackade för senast, vem som insisterade på ett glas till. Cellerna fylls i av sig själva, formlerna räknar ut ett saldo av begär och eftergivenhet.Han står och väntar på Dramatentrappan när min taxi rullar in. Jag springer upp för trappstegen och ångrar, återigen, mina klädval. Allt glider runt. Jag känner min egen dömande blick brinna i nacken. Han öppnar armarna när jag fortfarande är fyra trappsteg bort, och jag möter hans famn, men inget mer. Vi har ännu inte kommit till offentliga ömhetsbetygelser. Åtminstone inte dagtid. De har redan ringt i klockan, säger han. Sen springer vi upp för en miljard trappsteg till. Det gläder mig att han har köpt de billigaste platserna på högsta balkongen. Det är så oängsligt. Vi måste sitta framåtlutade för att se något. Jag tänker att jag förmodligen hade försökt boka kungalogen. Ett fånigt behov av att övergöra. Jag ser det nu, hur fruktansvärt fånigt det är. En skugga blott, som går och går, är livet, en stackars skådespelare, som larmar och gör sig till, en timmes tid på scenen och sedan ej hörs av. Det är en saga berättad av en dåre. Låter stort, betyder intet.Jag varken hör, ser, eller förstår något av handlingen. Det beror varken på platserna eller på att pjäsen är dålig, det sistnämnda förstår jag när jag senare under kvällen hetsläser recensionerna på en restaurangtoalett. Nu sitter jag fastklistrad i plafonden och ser ned på oss ovanifrån. Det är så varmt i salongen. Han sitter framåtlutad med armbågarna vilandes på låren, ansiktet i händerna. Hans ryggtavla ser våt ut, tyget är mörkare längst med skulderbladen. Jag ser mig själv vända blicken mot taket. Mot mig, Apollo och de nio muserna. Nu är jag är tillbaka i min kropp. Och sen lägger jag handen på hans rygg. 💌Läs också: En dejtingskolaHur man blir sexigDen eviga singeln
