För några dagar sen träffade jag en vän som jag känt på www i typ.. 12 år? Haha, det är så sjukt. Vi lärde känna varandra på Bilddagboken, och sen har vi följt varandras liv på håll, med allt vad breakups, plugg, nya jobb och resor heter. Utan att någonsin ha setts. Men så kom det sig att han råkade vara i Stockholm över några dagar, och när vi sågs var det precis som att springa rakt in i famnen hos en gammal vän. Vilket han ju på ett sett verkligen är. Vi promenerade i typ 3 timmar och pratade om allt möjligt, och han satte också ord på det jag upplevt sen typ ett år tillbaka: Kvartslivskrisen :) Anyhow, vet inte vad jag ville komma med detta, mer än att, fan vad fint med är med internet ibland. En annan fin grej med internet (och kanske specifikt Instagram) är att få lära känna likasinnade personer. I torsdags åt jag middag med underbara Karin på Café Nizza. Så otroligt klok, gullig och inspirerande person. Så mysigt att få prata av sig, särskilt i och med att vi båda är ganska nyckläckta ~influencers~. Och tack gudarna, hon ska släppa kokbok snart!!! Grattis till Karin men mest till oss. Vill vara på stan exakt hela tiden just nu. Förlåt plånboken. En annan grej jag vill berätta men som kanske inte är så intressant är min nykärlek till kjolen. Vill inte ha på mig något annat än kjol, 30-den (20 om jag vill känna mig extra sexig) och grova boots. Jag älskar dessa från Swedish Stockings, nylonstrumpbyxands elit. I lördags var jag ute och åt igen!! Med Pinar. Det var så länge sen vi hängde bara hon och jag, och oj vad det pratades. Mycket välbehövligt. Vi tog varsin marggg på La Olita, och sen ett glas till på Vina, och ytterligare ett på Bananas. Avslut på Max innan jag åkte hem och däckade i sängen. Perfekt kväll. I söndags var jag i stallet i typ 5 timmar och lyfte, bar, släpade och tvättade ca 20 traktordäck. När jag vaknade idag hade jag sån träningsvärk att jag knappt visste vad jag hette. Men fina blev dem, däcken. Vi använder dem som hökrubbor i hagen. Jag blev inte så fin. Men vet ni vad, fan vad jag älskar en go dags kroppsarbete. Att få skit under naglarna, att låta kroppen jobba på metodiskt. Man har en uppgift framför sig, man utför den, och sen blir den klar. På söndagskvällen åt jag pizza och somnade helt slut typ 21.30. Avslutar med fin suddig bild på en person som blir överlycklig av att kånka på saker. Att få använda kroppen. Bästa jag vet. Och ja, kvartslivskrisen borde jag kanske skriva mer om. Jag måste bara bestämma mig för vad jag ska göra av den först. När krisen inföll för lite mer än ett år sen mådde jag piss, alltså verkligen. Ni minns kanske detta inlägg. Men nu känner jag mig nykter i huvudet igen? Som att jag har kommit ut på andra sidan. Hobbygissning men: Terapi har nog hjälpt en hel del. Känslan just är hur som helst: Spännande! Vem vet vad som kommer hända? En nytändning på livet!! Men nog om mig. Hur mår ni?
