Jag är på konferens. I Reno. Här har lite drygt 1300 eldsjälar från olika delar av världen samlats för att under ett par dagar diskutera framtiden för geotermisk energi, och hur vi snabbare ska kunna accelerera energibranschens omställning mot förnybar, grön el. Det är första gången på flera år som vi har kunnat samlats (på grund av pandemin), och det känns verkligen i rummen. Alla är lite extra på tårna. Jag är i mitt esse här. Och då syftar jag inte på min otroliga sociala kompetens, eller min passion för att mingla (skratt). Utan på att jag får nörda ned mig totalt i den här branschen som jag faktiskt jobbat inom i 6 år nu. Vid öppningsceremonin imorse kom jag på mig själv med att bli lite.. rörd? Och stolt? Haha vem e jag. Var god hämta ett svärd om det förvärras. P.S. För er nya läsare har jag tidigare skrivit ett inlägg om vad jag egentligen jobbar med, men om ni har fler frågor kan vi höras i kommentarerna! Men det är också otrooooligt dränerande, såklart. Att mingla, att alltid vara sitt trevligaste mest välkammade. Jag ser till att ta pauser så fort jag kan. Lägger mig raklång på hotellsängen och bara andas. Går till gymmet. Sätter mig i bilen och kör runt staden en sväng. Jobbar på min laptop vid ett ensamt bord. Framförallt tar jag varje chans jag får att komma ut från kasinot som konferensen hålls på. För er som inte har varit på ett kasino i Nevada så ska jag försöka förklara konceptet för er. Byggnaderna är enorma. ENORMA. Inuti finns tusentals hotellrum, olika kasinodelar, span, frisörer, biosalonger, restauranger, shopping, barer, caféer, pool. Allt finns. ALLT. Man får röka inomhus. Om du spelar så är alkohol gratis. Själva kasino- och restaurangdelarna saknar fönster över huvud taget. Och om det finns fönster är de ordentligt tonade, även i hotellrummen. Är det dag? Skymning? Natt? Man har ingen aning. För att ta sig till ena delen av kasinot till den andra måste man åka i en si sådär 5 olika hissar, 7 rulltrappor, gå genom 10 korridorer. Sen, SEN, kanske du hittar en exitskylt - och kan kräla dig ut i verkligheten på alla fyra, med kisande ögon som desperat försöker vänja sig vid dagsljuset. Man blir en vampyr av att bo här. Allt är uppbyggt för att du ska ska förlora tidsuppfattningen, bli full, spela bort alla dina pengar och framförallt: Att du aldrig ska behöva, eller vilja, lämna kasinot. If you didn't get the memo: Det är ett litet helvete på jorden!!! Men det är min personliga lilla åsikt bara. Kramis. Andra saker jag gör för att överleva: Fyller min hotellkyl med snacks jag tycker om. Kasinot jag bor på har 7 restauranger, och jag tror att för varje måltid jag äter på någon av dem så dör en liten del inom mig av allt det jag tycker är fint med mat.MEN. Så. Färdigklagat. Viktigt att klä sig som en amerikansk medelålders man för att smälta in. Allt ovan är från A Day's March. I förrgår, söndag, tog jag och min kollega Kristina oss ut ur stan. Vi körde till Truckee för att möta upp hennes syster med familj som tältat utanför stan. På campingen hade de låst in all mat i björnsäkra skåp. Vi drack kaffe och åt nygrillade pinnbröd med socker och kanel på (geni!!!). Sedan åkte vi in till stan för att äta frukost nummer 2 på Jax Diner. Mmm amerikanska pannkakor, hash browns, bacon, granola med jordgubbar. Dinerkaffe. Något jag kommer sakna i Sverige. Sen spenderade jag dagen liggandes raklång intill Lake Tahoe. Läste bok. Åt M&M's. Övade på att dyka. Åt pizza till lunch och påmindes om allt jag tycker är fint med mat. Påmindes också om hur livet nog borde spenderas: På en brassestol, fötterna i vattnet, golden hour, blicken utsträckt mot horisonten. Puss hörs på andra sidan (kasinot)
