Jag har glömt att tacka för diskussionen under mitt inlägg om film. Kul att det engagerade så mycket! Förra veckan var jag övertygad om att min ullkappa hade gjort sitt för säsongen. Det spelade ingen roll att jag knäppte upp den på vägen till kontoret, jag var genomsvettig när jag kom fram. Men det är väl å andra sidan den vanliga visan såhär års. I solen svettas man, i skuggan fryser man ihjäl. Tur att jag inte hann packa ner kappan i källaren, för den här veckan slog kylan till igen. Mina chunky loafers är från & Other Stories. Jag har letat efter en mellanstor väska som rymmer min dator och andra mindre nödvändigheter (men inte typ matlåda och träningsskor), och blev genuint glad när denna axelremsväska i mocka dök upp hos COS. För referens får min 14” MacBook Pro plats utan problem. Här om veckan var jag på ett träningsevent som Joanna bjöd in till tillsammans med Rebook och deras hybridsko Nano. Väldigt sexig sko, måste jag säga. Hade dock lite svårt att koncentera mig på träningen pga mängden realitykändisar i rummet...! Oskar och Catja från LiB, Bettina från Paradise, Simon från Bachelor, m.fl. Älskar f.ö. att gå på träningsevent - så mycket roligare än att mingla. På tal om träning så håller jag just nu till på SATS Balance City där man får tillgång till eget skåp, träningskläder och handduk. Ursäkta? Lyxens lyx att slippa kånka. Jag har aldrig känt mig så mycket som en kvinna i karriären. Rakt av Blondinbella? Lova att stoppa mig om jag börjar få idéer om att ha ett eget team. I fredags (förra helgen) mötte jag upp Lili för varsin sexig - med betoning på sexig - drink på Bar Hommage. Hon är nykär, och jag blev påmind om hur underbart det är att få befinna sig i närheten av någon som är det. De bär ett eget ljus!! Som en sol vi andra inte kan göra annat än att kretsa i omloppsbana runt. Energin tycks outsinlig. Man promenerar bredvid dem en vårkväll och kommer på sig själv att tänka: Vilken lyx det är att få vara människa! Och att få bli kär! Efter fördrink trippade vi (bokstavligen, pga vårens första uteklackar) vidare till Nostrano. Jag fick akut yrsel över hur bra allt var. Varje rätt - 10 av 10? HUR kan jag inte varit där tidigare? Mina varmaste rekommendationer. Dagen därpå var jag med och ordnade babyfest för två absoluta favoritmorsor. De blev så överraskade. Snyft, skål och skratt och sånt. Ja, ni fattar. Svindlande att de snart ska bli någons föräldrar. Och så spännande att se vilken ikon till unge det kommer bli. I fredags träffade jag en av morsorna ovan igen, plus Vera, på lokal. Vi hängde på 800 grader tills klockan blev 18 och det plötsligt stod kanske 50 killar i kö? Aldrig sett en mer homogen kö i mitt liv faktiskt. Jag erbjöd först att vi kunde ses hemma hos mig, men Josefine skrev: Just idag tror jag att jag är lite sugen på lokal? Typ låtsas som att jag också får dricka vin och känna storstadspulsen. Say less mami. Vi gick vidare till Bananas bakficka för ett sista glas innan vi önskade varandra en trevlig helg. Så glad i dessa två smarta roliga vackra. Annars har vi väl grejat på i lägenheten i vanlig ordning!! Projekt hatthylla pågick i typ en och en halv månad innan vi fick upp den på väggen. Insert djup suck samt skratt. Men nu sitter den där! Och jag har målat och monterat ihop den själv. Ändå nått. Ni som följer mig på Instagram vet att jag packade ihop vårt lilla renoveringshörn™ i helgen. Absolut inte för gott, men tillfälligt. Jag tror att det är nyttigt. Att göra punktinsatser, avsluta och plocka undan - istället för att leva mitt i ett konstant pågående projekt. Vilket visade sig vara världens jinx, eftersom jag trettio minuter senare borrade rakt igenom vår (hundra år gamla?) badrumsdörr :) Tanken var att sätta upp en krok på insidan, men jag glömde helt att ta nischdjupet i beaktning. Tur att snickerispackel finns. Hej och hå. Min kille har ännu inte märkt något. Vi har också satt upp spegel och konst och denna handgjorda kakelplatta som jag fick av Fanny på hennes vernissage förra våren. Jag minns den kvällen så tydligt. Det var samma dag som vår lägenhet dök upp på Booli, och jag kunde knappt fokusera på något annat. Jag blev kallsvettig varje gång jag visade planlösningen för en kompis. På helgen tog vi en promenad förbi porten för att känna in området. Vi blev såklart jättekära. Och några timmar senare skickade vi ett indikativt bud till mäklaren. Kort därpå kom svaret: Min vän, ni har inte sett lägenheten. Ni måste genomföra er undersökningsplikt innan ni kan lägga bud. Ni är varmt välkomna på visning när den kommer ut och är fotad. Min vän?! Min VÄN. Nåväl. Tji fick den mäklaren. Undersökningsplikt hit och undersökningsplikt dit. Har du hört talas om kärlek? Undrar jag. Har du hört talas om att helt enkelt veta, att det är ens killes fotbollsskor som ska vädras i vårsolen på den där balkongen, och ingen annans. Annars börjar jag känna mig lite inredningsutbränd. Jag orkar liksom inte tänka mer på bokhyllor och mattor just nu. Det får vara som det är ett tag. Det är en fin balans det där. Att vilja bli klar, att ha ett personligt hem, fyllt av anektoter, arvegods, patina och souvenierer, och samtidigt bara vara i början på ens livsresa ihop. Ett sånt hem är ju resultatet av tid. Av resor, relationer, impulsköp och misstag. Man kan inte köpa sig till det.Det kanske är dags att stänga ned auktionsapparna. Lyfta blicken och gå ut och leva istället.💌Läs också: Svar på frågor om lägenheten12 basplagg jag hade köpt igenUrsäkta en nykär
