Bonsoir. Fy fan vilken rutten bloggerska jag har varit på senaste tiden. Ska försöka hitta någon slags bättre rutin på detta. I fredags var jag och såg Gonzo-rullen The Substance på bio. Älskade allt med den? Den medvetet överdrivna och bisarra estetiken, den övertydliga satiren över vår tids fixering vid yta. Demi Moore gör sitt livs roll! Se den om ni vill må skit. På lördagen svängde jag förbi örti sample sales. Jag köpte ett par örhängen från All Blues. Ribbstickad cardigan från & Other StoriesMockaväska från ArketAmple låga jeans från Weekday Annars blir jag ganska matt av se hundratals kappor på rad gjorda i 50% recycled wool, 30% recycled polyester, 10% recycled acrylic, 5% other fibers. Ursprungligt pris: 6400 kr. Nytt pris: 1600 kr. På tal om detta inlägg av Sardellen. Förutom att hon är ren, jag är smutsig. Jag vill inte påstå att jag har uppfunnit hjulet, men jag har åtminstone upptäckt det. Savant serverar otroligt bra mat! Ok, jag är nog sist i Stockholm på att förstå det. Och det är märkligt med tanke på hur ofta jag är där och dricker vin. Jag räds liksom inte att klaga på vinbarers dyra och ätstörda mellanrätter. Och det kanske är därför jag har dragit mig från att prova tidigare. Men det här! Det här är bra. I söndags gick jag och Josefine en långpromenad. Därefter serveras jag en perfekt södagslunch: Svampsoppa och hembakt bröd. Vi diskuterade bl.a. gästlistan till min 30-årsfest som är om den normala tiden 1 år och 71 dagar. Jag har börjat rida på ett nytt stall som är väldigt Kalle & Brita Zackari-esque. Hästar, hundar, katter, höns, getter, kor. Jag har säkert glömt något. Det är hur som helst underbart. Jag är medryttare vilket för obekanta innebär att jag betalar en del av omkostnaderna mot att få rida en eller två gånger i veckan. Ägaren får avlastning, hästen får motion och jag får terapi. Win-win. Helt tyst i huvudet här. Jag har invigt min ny-gamla skinnjacka som jag köpte på loppis i somras. Den är perfekt. Annars är det väl inte så mycket mer som har hänt under solen. Jag fick ett väldigt trevligt bud från Odd Bird här om dagen som jag ju måste laga något av snart. När folk frågar mig varför jag slutat lägga upp recept på instagram så brukar jag svara att jag är en avdankad matbloggare, att jag tappade gnistan, att intressen ofta är så för mig - övergående. Det är till viss del sant. En mer självömkande förklaring är att jag inte känner att jag har något att bidra med längre. Jag känner mig inte hemma bland hetsigt klippta reels, snudd-på-erotiska cheese pulls eller smörberg dekorerade med lavendelblommor. Jag vet att jag låter bitter nu. Sanningen är att jag sörjer en subkultur på www som inte längre finns. En tid då jag kunde ha 20-tals djupgående DM-konversationer med främlingar pågående samtidigt. Den här burratasorten är bäst. Nu har de fått in Bergamott på Lisbeth Jansons. Här kan du köpa den finaste balsamicon. Vill du ha ett paket av nudlarna jag köpte i Taiwan? Jag kan posta dem. Några av mina närmsta vänner idag är personer jag lärde känna under den här tiden. Jag tror också att jag på något sätt packade ned mitt matintresse när jag flyttade från lägenheten i Sundbyberg. Jag tog stekpannorna, mitt ex tog de vassa knivarna. Jag vet inte varför jag inte har köpt nya. Det har bara inte kommit för mig. Det finns säkert en massa smarta psykologiska paralleller man hade kunnat dra till hur en bouppdelning (om än odramatisk, vill poängtera) kan påverka en person, som jag hade kunnat skriva här. Men jag tror helt enkelt att det är dags att köpa nya knivar. 💌Läs också: Surf, fiske, vandring: Norge del IIGråt på en rastplast: Norge del IHöstterminslistan
