Nu när jag har bott på Östermalm i snart ett år så kanske det är på sin plats att utvärdera min assimilering. Ni får gärna komma med input på hur ni tycker att det har gått. Jag har t.ex. börjat spela golf. Eller. Nåja. Jag har stått på rangen ett par gånger. Låt mig omformulera mig: Från att ha avvisat golf som en väldigt tråkig och töntig sport, något som killar i kostym gör för att s.k. "networka", så har jag kommit på mig själv med att tänka i stil med "Golf! Lite härligt ändå?". Det här är inget som har hänt över en natt. Men nu känner jag helt enkelt så, och förr gjorde jag det inte. Någon gång i månaden köper jag blommor från ett liten floristbutik som heter Petit Marche. Om ni inte känner igen namnet så känner ni garanterat igen butiken från alla tusentals influencers som årligen poserar framför den. Jag går dit för att det känns som en gullig liten sak att göra. Jag äger också ett par Inuikiis? Jag motiverade köpet halvironiskt i tron på att jag skulle kunna göra dem coola, eftersom att det är just jag som bär dem. Gud. Detta i sig säger så enormt mycket om min självbild. Hur som helst. Jag befarar att jag inte är så ironisk längre. Jag har också blivit fotbollsfru! Vilket är ett skoj i många bemärkelser. Men någon gång då och då går jag hur som helst och kollar på när min kille spelar match. Kisar mot solen och tänker att det är ju jag, som är nya Maja Nilsson Lindelöf. Men nu. Final boss Östermalm unlocked. Jag har aldrig varit intresserad av designerföremål. Men för några månader sen slog det mig, som en blixt från klar himmel, att visst borde nog jag ha en väska med stort V. En signaturväska. Som jag ska älska och slita med hälsan hela livet. Och så på en lunchrast här om veckan gick jag över gatan till Guccis butik som om det vore det mest självklara en person kan göra en lunchrast. Vad skönt det är att passa in, hörni. Att känna sig hemma på sina gator. Så svårt var det heller inte. Det hade nog varit betydligt svårare att, säg, lära mig ett helt nytt språk, och samtidigt lösa ett arbete med minst 27 360 kr i lön. Men nu gissar jag högt. Men nog om min extremt lyckade integration. För någon helg sen kraschade jag Elin och Josefines dejt på kritikerrisade Café Klotet. Jag måste säga att det var underbart där? Vi åt i och för sig bara pastan. Den var toppen. Gott vin, god mat, jättegulliga efterätter. Halvstökig service mitt på den där perfekta hårsmånen där det fortfarande är charmigt. Ja, och så en helt makalös utsikt, då. Stockholm är den vackraste staden i världen, sa vi. Och det är sant. Sen sa Elin nu ska du dricka tequila med mig och jag sa låt gå men då ska vi dansa sen. Jo, men det var väl allt från det här lilla livet. Och från mig och min äckliga lilla väska som jag älskar väldigt mycket. 💌Läs också: Den eviga singelnEn fredagsrantMoodboards för 2024
