Jag har knappt suttit stilla sen jag kom hem från USA, men jag ändå har haft så svårt att komma på något att blogga om. För att citera Flora, de senaste veckorna har inte varit goals. Jag har träffat vänner men inte varit där i tankarna. Behövt gå tidigare, ursäktat mig. En ständig känsla av att hela tiden ligga lite efter. En att göra-lista som bara tycks växa och växa.Jag lämnade in två stora kassar med böcker på Myrorna i Sundbyberg här om dagen, säkert 10 kilo. Sandra skrev att hon är osentimental med böcker, och det vill jag också vara. Vissa av dem har jag släpat runt på sen jag flyttade hemifrån. Det var en fin liten stund att packa ned dem, en efter en, bläddra lite snabbt mellan sidorna. I min bokhylla står det numera bara böcker jag håller extra kära, eller sådana jag ska läsa. Under samma besök på Myrorna köpte jag en mörkgrön vintagekappa i alpacka i en helt otrolig kvalité. Den kändes liksom ny, så slät, 0% nopprig, till synes oanvänd. När jag kom hem och provade den i spegeln igen insåg jag att den hade stora hål under bägge armhålor, ett i fickan. Jag och min mamma firade hennes 50-årsdag i efterskott i fredags. Jag tog halvdagen ledigt. Vi åt en 3-rätters lunch på NK, promenerade i det vidriga vädret, drack kaffe och satt i min soffa i flera timmar. Sedan gick vi på Moulin Rouge på Chinateatern, en film vi sett säkert 30 gånger tillsammans. Musikalen var otrolig! Se om ni har möjlighet. När den var slut skickade jag hem henne i en taxi. En minnesbild jag vill bära med mig länge: En oktobernatt, Näckströmsgatan, duggregn, en mamma i en taxi, en dotter som hoppar in i en annan. Det första som ryker när jag har lite för mycket att göra är min inspiration. När jag börjar känna mig som en materia som vandrar runt i ett töcken av mail, möten och dåligt samvete av att inte räcka till. Då vet jag att det är dags att börja stryka saker i kalendern, ställa in, skapa luft. Skål för luft.