Hej från ett kyligt Reno. Jag har precis kommit tillbaka efter en veckas fältarbete i Nevadaöknen. Men vi kan väl börja denna vecka i söndags. Mitt sista flyg från San Francisco till Reno blev inställt, så jag tog en hyrbil och körde de sista 3 1/2-någonting timmarna dit. Checkade givetvis in på mitt favoritkasino (det är absolut 100% sarkasm och varför kan ni läsa om här). Någon frågade var min jacka och byxor är ifrån. Jackan köpte jag på tradera för några år sen, byxorna är från förra året, bägge från Peaks pojkavdelning skratttt. Where my fellow short gals at. Innan arbetsveckan tog fart passade jag på att bocka av den första dagen på säsongen. Det kom ett snöfall för några veckor sedan kring Lake Tahoe, så många av skidorterna har redan öppnat några backar. Ingen var gladare än jag. The view. The selfie. Alltid en lika stor nervös-pepp innan samt lättnad efter det första åket.Jag kan fortfarande åka snowboard. Skönt. Sedan dess har jag spenderat veckan ute i fält. "I fält" haha. En vardagsterm för en "ologist" men som är lite diffus?? Liksom vilket fält? Och varför? I detta fall betyder det mer specifikt: Köra runt med en fyrhjulsdriven truck till olika siter i Nevada-öknen, hike:a runt med geologiska kartor, rita ut i program hur vi tror att berggrunden ser ut under jorden, utföra olika undersökningar m.m. Målet för sådana här resor kan t.ex. vara prospektering, i.e. att utvärdera/hitta geotermiska resurser som vi tror finns på en viss plats - eller att bekräfta resurser som vi vet finns, men kanske är osäkra på exakt var vi vill borra. Haha fan vad svårt det är att förklara mitt jobb på ett bra/kul sätt. Försökte mitt mest pedagogiska i detta inlägg. "Men du är väl inte själv där ute??". Typiskt mamma-DM jag fick ❤️ Nej mamma. Jag har haft två underbara amerikanska kollegor med mig hela veckan vars integritet jag värnar om ba. Men ensligt är det ändå. Mil efter mil av absolut ingenting. Det är inte för intet som de kallar Highway 50 för the loneliest road in America. Det är verkligen en speciell miljö att befinna sig i. Och ökensolnedgångarna krossar ens hjärta på ett sätt 💔 Att vara out and about på detta vis är nog favoritdelen av mitt jobb. Men 90% av tiden spenderar jag framför datorn, det ska gudarna veta. Är dock oändligt tacksam för den där 10%, hade krypit ur mitt skinn annars. Igår var sista dagen ute. Ganska exakt när vi kändes oss klara började mörka moln torna upp sig över de närmsta bergen. Under torsdagsmorgonen hade en snöstorm rullat in över Sierra Nevada, bergskedjan som separerar Nevada från Kalifornien i väst. På eftermiddagen nådde den oss. När vi satte oss i bilen började snöflingorna falla. Någon timme senare: Total whiteout och krypkörning sista biten till motellet. På tal om bilen. Besatt!!! Vet inget jag hellre vill äga en en fyrhjulsdriven bensinslukande truck med 33" däck. Det är det roligaste jag kört? Offroad! Upp och ned över stora stenar, stockar, diken. Ett underbart monster. Och nu är jag alltså tillbaka i Reno. Mör men full av ny energi på samma gång. Imorgon flyger jag hem. Jag har verkligen gått utanför min comfort zone och skrivit lite mer om mitt jobb som jag typ? Aldrig annars? Nämner? Hahah tycker verkligen att det är så svårt att prata jobb utan om att låta som den sjävlgodaste madamen i mannaminne. Men det är bra. Kbt för min ångest som uppstår varje gång någon frågar "VaD jObBaR dU mEd?". Ingen bryr sig väl typ, egentligen? Jag vet liksom knappt vad mina närmsta vänner jobbar med om dagarna och tycker ändå att det är så det ska vara. Vi har väl annat och prata om??? Gud. Anyhow. Hoppas ni tyckte att detta var någorlunda intressant. Om så ens en gnutta blir jag glad. Ha en magisk helg hörni!!! Hej så länge.
