Och så blev det försommar. Varje dag när jag går till jobbet upptäcker jag nya träd som har slagit ut, och andra vars blommor redan börjar sprida sina blad likt konfetti på gatorna (unik metafor skratt). Den här tiden är så kort, ett litet litet fönster. Jag antar att det inte bara är jag som vrider mig obekvämt av fomo i min kontorsstol om dagarna. Det fina är ju också att dagarna är mycket längre. Att man kan hitta på saker även efter jobbet. Typ hänga på Trädgården och skvallra. Eller gå ut i parken på sin lunchrast och läsa några sidor ur ett magasin. I nästa nummer av Rum Hemma har jag skrivit en ganska gullig krönika. Den handlar om att vara pisskär på midsommarafton. Håll utkik! Man kan också sms:a sina middagsgäster i sista sekund och skriva "Vi äter förrätten i parken!". Alla förrätter borde ätas i parken såhär års. En grej jag har haft på mig extremt mycket på senaste är denna blus från Ganni tillsammans med den här västen från Arket. En outfitkombo helt och hållet snott från Gabriella. Hela min stil är tyvärr snodd från mina vänner. Den här smockade t-shirten har också används flitigt. Kavajen är min vanliga från A Day's March. En annan outfit! Vintage Levi's i herrmodell, en Acneskjorta jag köpt på Rauði krossinn i Reykjavík och väska från Sezane. I lördags vaknade jag till vad jag, i mitt huvud, tänkte skulle vara en helt vanlig lördag. Jag åt min lilla rostmacka, drack min lilla cappuccino och funderade på om jag promenera till Myrorna i Ropsten eller den på Norrtullsgatan. Plötsligt räcker min kille över sin mobil och säger "Kan du kolla så att allt ser rätt ut?". Jag stirrar ned på skärmen och fattar absolut noll. Det är ståplatsbiljetter till Taylor Swift samma kväll. Ja men. Ni kan ju föreställa sig scenerna som sedan utspelade sig. Det vara bara att kamma håret, repetera lyrics och stryka på glitterskugga på ögonlocken. Några timmar senare satt vi på Gustavs balkong och värmde upp stämbanden i solen. Så lyckligggg. Konserten åsido (den var otrolig) så är jag, två dygn senare, fortfarande i chock över stämningen. Tänk er en separatistisk tjejklubb, fast med 60.000 personer på plats. Inga knuffar, ingen dålig stämning, bara genuin glädje delad av tjejer i alla åldrar. Jag blev rörd på samma sätt som jag blev av den där scenen™ i Barbie, ni vet? Den när Barbie får se flashbacks från en massa flickors uppväxter, och äntligen inser sitt eget värde. Jag tror att anledningen till att jag blir rörd är insikten om att jag så lätt glömmer bort vilken extremt universell upplevelse det är att växa upp som tjej. Varför glömmer jag bort det? Jag står i publiken och tänker plötsligt på hår som flätats, tamponger som har lånats ut, klubbtoaletter där jag fått kärleksråd från främlingar. När Taylor sjunger Marjorie, en låt dedikerad till sin mormor, tänker jag på kvinnor i min familj. Att de, precis som jag, är tjejer för första gången. Vill böla i timmar bara av att tänka på det. Gud. Hahaha. Jag vet inte hur det blev såhär. Men jag älskar tjejer. Och tjejkultur. Om ni också vill bli blödiga kan jag varmt rekommendera att söka på girlhood på TikTok. Det är min favorittrend just nu. Puss! Läs också: Tisdagskollage v.2011 outfits till bröllopsgästenÖstermalmsk integration
