Buckle up! Vi är inne på avsnitt fyra och det börjar osa både brända känslor och mikroskopiska framsteg. Gränser sätts, tårar fälls, glass köps. Mitt i allt detta försöker sex främlingar bygga något som liknar kärlek under ständig kamerabevakning. Några imponerar, andra… testar mitt tålamod. Låt oss avhandla det hela, par för par. Denise & SamSams lögn var jättekonstig, men jag tycker inte att vi behöver kalla in kristeam än. Det kan ligga tusen grejer bakom: konflikträdsla, osäkerhet, bristande självinsikt, lågt EQ. Att han häpnades över att Denise hellre hade hört ett rakt "Jag är inte redo att prata om det" före en dålig lögn säger väl en del. Men nu vet han det! Ärlighet är svårt, särskilt när man är ny i en relation. Med det sagt känns det som att något saknas från bägge håll här. I nuläget är det svårt att se ett lyckligt slut. Jättestolt över Denise som markerar och sätter gränser dock. Good for her!! Jannika & DennisMina absoluta hjältar!! Vilken otroligt viktig och sårbar TV de bjuder oss på? Kingar båda två. De känns som att de gjorde stora framsteg under avsnittets gång. I början hade jag skyhög ångest, ville liksom putta bort Dennis å Jannikas vägnar? Men sen släppte något. Tack Suzanne. Det känns spontant så jävla nyttigt att avdramatisera intimitet när det har blivit snårigt. Att FNISSA tillsammans. De är kanske inte är varandras livs storslagna kärlekshistoria, men jag älskar att de försöker. Att de vågar!! Det hade säkert varit lättare med varsin välfungerande, oironisk själ som aldrig hört talas om undvikande anknytning. Men ändå. Jag hejar på dessa två! Ja, man får ändra sig. Ebba & Pontus Jag börjar misstänka att Ebba anmälde sig till fel typ av program. Alltså, om man har ett så stort behov av återhämtning att man går in i shutdown-mode av en middag, varför söka till GVFÖ, som bokstavligen är socialt bootcamp framför kamera? Jag vill känna med henne, men det är svårt när hon beter sig som ett övertrött barn. Pontus däremot, vilken klippa? Ändrar planer, bekräftar, andas lugnt. När Ebba nämnde sitt "heta temperament" trodde jag i ett svagt ögonblick att det skulle följas av "…så jag har bestämt mig för att söka hjälp för det". Men nej, istället kom en punktlista på hur Pontus ska anpassa sig för att hantera henne. Och förlåt. Men återigen. Hunden. Att hon inte vill ta med Ture på grejer som är “för [hennes] skull”. Frustade. Vad enkelt för Pontus att få plats. Önskar innerligt att han sätter ned någon slags fot i nästa avsnitt? Det skulle göra dem båda gott. Alexander & AmandaGumman chilla. Amanda måste lägga sina gamla relationsärr i karantän genast, helst permanent. Alexander måste kunna få vara sjuk i en vecka utan att hon begår ett karaktärsmord på honom. Som fellow svaghetsföraktare förstår jag henne dock. Det är djupt osympatiskt men också djupt relaterbart att bli irriterad när ens partner ligger och är ynklig. Men kanske inte såhär tidigt i en relation?? Bra att hon köpte glass. Anyhow. Jag tyckte för en gångs skull att galningen Fredric gav bra relationsråd. Ett förhållande är inte en idrottstävling. Det handlar varken om prestation eller perfektion. Trots allt detta så tror jag på dessa två!! Det finns något där. Något ljust och något kul. 💌Det var allt från lilla redaktionen denna gång!!! Vad tyckte ni om veckans avsnitt? Läs också: Tankar om GVFÖ - avsnitt 3 In my (new) bagOm jag fick slösa 200K - en önskelista
