Fyra par, ett gäng låsta lådor och noll handdukar i sikte!! Veckans GVFÖ bjöd som vanligt på både frustration och förtjusning. Jag antecknade. Pontus & EbbaJag tycker ändå att de gjorde framsteg i det här avsnittet. De lyssnade, försökte mötas, tog in varandra på ett nytt sätt. Men... jag kan inte skaka av mig känslan av att ingen av dem riktigt är redo för en relation. Åtminstone inte med varandra. Ebba behöver, på riktigt, jobba med sina humörsvängningar. Och ärligt talat tycker jag att experten trivialiserade det. Snudd på partisk, faktiskt. Det är inte normalt att vara superglad ena sekunden och kall eller irriterad i nästa. Det skapar osäkerhet, stress och en konstant känsla av att gå på äggskal. Det är inte bara "lite temperament" eller "behov av återhämtning" – det är ett relationsmönster som blir kommer bli destruktivt om det inte adresseras. Jag blev genuint glad när Pontus sa att det är dags att han börjar tänka på sig själv. För det är det. Han har backat, anpassat sig och försökt förstå – gång på gång. Men någonstans går gränsen. För att citera ikonen Amy Deasismont: What's in it for me? Amanda & AlexanderJag känner med Amanda. Och Alexander. Hamnar inte alla heterorelationer i den här diskussionen förr eller senare? Jag tror att det är oundvikligt. När jag funderar på detta känner jag mig lite som Einstein och hans olyckliga förälskelse i universum:We are standing in front of a closed box which we cannot open, and we try hard to discover what is and is not in it. Tänk om vi aldrig lyckas öppna lådan? Tänk om en helt jämställd relation, med de verktyg vi har fått med oss, inte är möjlig? Och tänk om vi, istället för att bråka om lådans innehåll - kunde observera den tillsammans. Kanske skulle det i sig vara ett sätt att närma sig svaret. Eller åtminstone varandra. Vi kan (och ska) såklart fortsätta synliggöra strukturer. Men kanske behöver vi också, i någon mån, förlika oss med att killar generellt är sämre på att leta efter handdukar - inte med flit, eller för att de är elaka. Insert brasklapp om weaponized incompetence, det är något annat. Sidospår men på ämnet så rekommenderar jag att lyssna på Mardrömsgästen med Alex & Sigge när Amanda Schulman är med, där de diskuterar den s.k. "osynliga listan". Amanda vrider ut och in på sig själv i ett försök att förklara, men Alex och Sigge.. fattar verkligen inte? Makes you think!!! Dennis & JannikaJannika har noterat lådan - och valt glädjen! Nej men, skämt åsido. Jag är lite orolig över vad deras relation faktiskt bygger på. Otrygg anknytning, närhetsproblem och dåligt självförtroende i en och samma mix? Det är skört. Jannika verkar ambivalent - söker närhet men är rädd för avvisande. Dennis stänger ner när det blir känsligt. De vill båda väl men pratar inte riktigt samma språk. Det kan verkligen bära eller brista. Med rätt stöd (terapi, tid, tålamod). Kanske. Men ändå. Visst hoppas vi att det bär? Sam & DeniseSam växte på mig i början av det här avsnittet. Kloka, insiktsfulla reflektioner om hur hans empatiska förmåga tagit stryk av att leva ensam så länge. Jag tänkte: kanske finns det hopp? Men sen gick allt åt fanders. I flera veckor har han matat Denise med sina egna osäkerheter kring deras relation. När hon till slut kastar in handduken - sansat, ärligt, med värdighet - lyckas han på något obegripligt sätt vända det till att hon har burit på något i smyg. Att hon är falsk. Jag blev helt ärligt sjukt obehagad? Det var som att se en masterclass i manipulation i realtid. När han skickar iväg henne till ett hotell med orden: "Man sitter inte ensam och beslutar stora ändringar i relationen och sen förväntar sig att man ska få den goda karman man har haft innan. Bryter [Denise] det löftet, så finns inga löften kvar att hålla." Förlåt, men... vad. FAN. är det som pågår? Alltså Denise. Spring.💌Läs också: Tankar om GVFÖ - avsnitt 612 fina vårplagg i butikMvh renoveringshjärnan
