Dags för del III av Gabriella svarar! Idag med lite fler frågor. Vad gör du för att boosta självförtroendet t.ex. när du känner dig ful i allt du äger? Jag tränar (om tid finns, annars schemalägger jag det). Så knäppt att alla forskare, läkare, psykologer m.m. har rätt. Träning gör en verkligen på GOTT humör. Som magi. Sen duschar jag och tvättar håret (!), äter något gott som också känns piggt och framgångsrikt, och sen tar jag på mig ett säkert kort. Något jag alltid känner mig snygg men samtidigt bekväm i. För mig är det oftast jeans, skärp, vit t-shirt, svart kavaj, borstat hår. Tecken på att killen vill dejta mig seriöst? Alla är så olika. Men jag tänker att han bör vara konsekvent i sin kommunikation och sitt beteende. Inget av/på. Du ska inte behöva gissa. Han anstränger sig för att träffa dig, och för att hitta på roliga saker (i.e. inte bara samma gamla drink + hemgång på repeat). Han visar ett genuint intresse för dig som person, och är oblyg med det - snarare tvärt om, han vill att du ska förstå att han tycker om dig. Han kanske introducerar dig för sina vänner? Frågar saker om din framtid? Jag hade tolkat ovan beskrivning som ett seriöst anspråk. Några tips till den som är sugen på att ensamresa men tycker att det känns lite läskigt? Du känns så himla obrydd, oängslig? Hade gärna tagit lite av det! Jag ska ge samma råd till dig som jag gav till en tjej som DM:ade mig på instagram för ett tag sen! Såhär. Vad är det du tycker känns läskigt? Att känna dig ensam, eller att något ska hända? Om det är ensamheten så kanske du kan prova att åka iväg någon helg själv i Sverige som en mjukstart? Kanske låna någon kompis stuga, airbnb:a något med sjöutsikt, eller checka in på ett spa för bara en natt. Sen vill jag förtydliga att alla inte behöver tycka om att resa själv. Det är någon konstig romantiserad uppfattning om att alla intressanta personer ska älska det, vilket inte är fallet. Jag kan fortfarande uppskatta ensamresandet, men helt ärligt så är jag rätt trött på det nu i och med att jag reser själv så mycket i jobbet (fint, då fick jag det sagt). Men det sagt är det en väldigt cool känsla att vara själv på en helt ny plats. Gå på en liten hike och njuta av den i sitt eget sällskap, dricka en drink i hotellbaren med en bok intill sig. Och jag tycker att mina relationer blivit bättre! Jag uppskattar sällskapet mer, och tar det inte för givet. Tips på att sluta tänka på kalorier? Först och främst: Så ledsen att du är i det träsket. Det finns ingen quick-fix, så överväg om du behöver professionell hjälp, på riktigt. En gång sa en tränare till mig "Gabriella, ät när du är hungrig. Det är inte svårare än så. Din kropp har koll, lita på den". Och livet är verkligen för kort för att slösa bort det på att inte njuta av god mat och dryck. I slutändan vinner vi som har ätit godast saker. Vi som ätit en nygräddad croissant till frukost, njutit av en kall öl och en stor skål vinägerchips efter en dag på stranden, eller går en till runda på julbordet med lätta steg. HUR hanterar man svartsjuka? Är du någonsin svartsjuk? Jag känner mig trygg i min relation (vet att han älskar mig osvosv) och även om jag varit väldigt osäker tidigare känner jag mig också mer och mer trygg med mig själv. Ändå får jag nästan panikartad ångest i samband med att han ska träffa sitt ex, som jag också har träffat. Jag vill inte beröva honom möjligheten att ha fin och sporadisk kontakt med sitt ex (som ju funnits med under väldigt viktiga år) men vet inte heller hur jag ska förhålla mig till att jag blir så rädd för att han ska sakna henne mer än han vill vara med mig. Hjälp?Jag tror att svartsjuka enklast botas med rationalism. I ett förhållande finns det alltid en risk för att den du älskar blir kär i någon annan, är otrogen eller saknar ett ex. Det finns inget du kan göra för att helt sudda ut den risken. Det spelar ingen roll hur fina vardagsmiddagar du lagar, hur korta kjolar du har, hur trevlig du är mot dina svärföräldrar eller hur många gånger du stalkar din pojkväns ex på instagram. Otrohet kan hända ändå. Vänd dig inte ut och in för något som är bortom din makt. Du och din pojkvän spelar dessutom med exakt samma insats, så varför är det just du som är rädd för att han skulle sakna sitt ex? Även om det känns extremt avlägset nu så skulle det lika gärna kunna vara du som träffar en jättespännande person på en hemmafest och blir blixtförälskad. Jag har flertalet exempel på personer i min närhet som svurit på att de aldrig skulle kunna vara otrogna eller bli kära i någon annan. Men så händer det ändå. Och det kan hända oss alla. Jag skriver inte detta för att på något sätt skrämma upp dig, utan för att jag tror att det enda sättet att avväpna svartsjukan är förståelsen för att kärlek ÄR skitläskigt. Det går inte att komma ifrån det. De flygrädda kanske kan undvika att flyga, men hur skulle världen se ut om vi struntade i att bli kära på grund av risken för att det skulle kunna gå åt helvete? Det skulle vara för sorgligt. Vi måste helt enkelt lära oss att leva med det. Gång på gång ger människor sina hjärtan till en annan person och säger mer eller mindre varsågod, det är ditt nu. Trots den naggande vetskapen om att det både kan bära eller brista. Vi säger: Du är värd risken. Det är så fint. Är vi inte otroligt lyckligt lottade. 💌Har ni fler råd, stöttande ord eller igenkänning med personerna ovan så får ni gärna fylla på i kommentarerna. Vill du själv ställa en fråga så kan du skicka in den via detta anonyma formulär.Läs också: Hur man blir sexigOm att släppa tagetFråga från en ledsen tjej
