Dags för en lite längre upplaga av gabriella svarar igen! Behöver idéer för svala sexiga snacks till inflyttningsdrink!Mmm kul fråga, och grattis till flytt! Lata jag tänker såklart chips och oliver, men mer sexiga och svala alternativ kommer nedan: Bränd/sotad manchego med god marmelad. Kanske hemgjord tomatmarmelad? Små munsbitar av smörstekt surdegsbröd med karamelliserad lök och gruyère Ostron med en lite roligare mignonette. Kanske finhackad silverlök, jalapeño, koriander och lime? Pan con tomate med trevliga sardeller på. Eller ett stort fat grand aioli. Bubblare: Räkcocktail!Hej bästa Gabriella! Tack för din fina blogg och allmänt härliga internet-being. Jag undrar hur man ska gå tillväga för att börja styrketräna med fria vikter om man är lite feg och blyg på gymmet? Det var min fråga. Tack å kram från Umeå!Hej Umeå! Och tack för så rara ord. Jag hade faktiskt en Q&A om träning för ett tag sen på bloggen, där jag bl.a. svarar på en liknande fråga. Om du har en kompis som styrketränar rekommenderar jag starkt att haka på denne tills du känner dig trygg, och för att lära dig bemästra ett par grundövningar. Det kan också göra gott att investera i ett par PT-pass, även Youtube är toppen (samt gratis)! Angående blyghet tror jag framförallt att man måste komma över tanken om att folk bryr sig. Ingen gör nämligen det. Alla har varit nybörjare någon gång, och även folk som styrketränat länge kan göra fel. Det är inte värre än så. Kan också tipsa om att gå till gymmet på lite mer udda tider, t.ex. mitt på dagen eller lite senare på kvällen om man har möjlighet. Då slipper man trängas. Kram och lycka till! Dejta som oerfaren? Jag är 27 år gammal och har liksom inte mer än ett par hångel i bagaget. Inget egentligen medvetet men har väl bara varit annat som prioriterats i livet. Nu börjat dejta lite mer meningsfullt och är lite rädd för vad min oerfarenhet kring sex innebär. Hur öppen bör jag vara med killar? Hur ser man på det utifrån?Hej gulliga du. Är det nu jag ska ta på mig sexologhatten? Skämt åsido, men om det är något jag lärt mig av att närma mig 30-någonting-åldern så är det att ens sexualitet är totalt oberoende av andra människor. Du behöver inte någon annan för att "väcka" den. Den finns där, hela tiden. Erfarenhet är inte heller så binärt som man kan tro. En person som har legat 1000 gånger kan fortfarande framstå som en gröngöling inför en person som har mycket mindre praktisk erfarenhet, men som är tryggare i sin sexualitet. Min poäng är: Oroa dig inte. Allt kommer lösa sig. Vad gäller hur öppen du bör vara med killar tänker jag att det är helt upp till dig att avgöra. På samma sätt som det är helt upp till dig med vem, när och hur du väljer att ligga. Men jag kan lova dig att när du verkligen vill så kommer du att veta. Och med rätt person så kommer det att kännas väldigt, väldigt enkelt. Puss!Vad tycker du om bröllop? Skulle du vilja gifta dig en dag? Måste man gifta sig eller kan man fira kärleken på ett annat sätt? Bara nyfiken på dina tankar kring detta, tack för att vi får ynnesten att läsa dina alltid lika välskrivna inlägg! <3Jag vill absolut gifta mig någon gång! Jag är nog ett barn av min tid. Färre och färre människor gifter sig rent statistiskt, och jag tänker att det är därför det är så trendigt? Trendigt att få barn ung, trendigt med utlovad evig kärlek. Det känns som en otroligt häftig upplevelse. Man kan säkerligen fira kärleken på andra sätt också, men om jag i framtiden har en livspartner som jag bildar familj med och som av någon anledning inte vill ha ett bröllop-bröllop så hade jag nog ändå föreslagit att ingå i ett äktenskap av juridiska skäl. Hur inreder man fint on a budget? Vill så gärna att det ska se fint och VUXET ut men har liksom inga pengar Sardellen skrev något intressant för ett tag sen om att det negativa med designobjekt, t.ex. en dyr lampa, är att man knappt uppfattar formgivningen längre. Man tänker bara "Jaha, hon har en sån". Det har liksom blivit urvattnat, inflation. Personligen brinner jag för inredning on a budget. Jag inredde nästan hela min förra lägenhet med loppisfynd, kap från Marketplace och hemmasnickrade projekt. Skryt skryt skryt. Men jag vill ändå påstå att den kändes vuxen? Vill också slå ett slag för att inredning ska växa fram, under tid. Stressa inte över att det känns inkomplett nu. Rätt var det är så hittar du den där byrån, det där bordet, eller en otrolig lampa för ett riktigt vrakpris - och sen faller resten på plats. Det finns dessutom en massa bra DIY-grejer och IKEA-hacks som du kan göra själv för en billigare peng än typ en gaffel på Nordiska Galleriet. Om jag måste dö på en kulle över tre saker som höjer ett hem och får det att kännas VUXET så är det: 1. Bra gardiner, högt sittande över fönstret. 2. Något platsbyggt. Kanske en köks- eller hallbänk med förvaring, eller en bokhylla? 3. Bra belysning i alla hörn och kanter. Vägglampor, bordslampor, golvlampor. Hur vet man att det är dags att göra slut? Även om man är rätt nöjd men bara lite för ung för att nöja sig? Är d stress eller något riktigt?Först och främst så vill jag brasklappa för att jag tänker att ribban för vad man bör "stå ut med" är annorlunda när man kanske varit gifta i massa år, har barn, m.m. Ingen ska såklart vara olycklig i en relation. Men jag kommer utgå från att du är relativt ung, i och med att du skriver "lite för ung för att nöja sig". Men såhär. Jag tror verkligen att man vet när man vet. I tidigare relationer när jag har stått och vägt mellan att göra slut eller inte så har det inte spelat någon roll vad mina vänner har sagt. Man är inte redo förrän man är redo. En dag så var det bara glasklart. Hade det kunnat ta slut tidigare, såhär i backspegeln? Förmodligen. Men jag var väl helt enkelt inte klar i processen innan dess. Men för att återgå till din konkreta fråga. Hur vet man när det är dags? Jag tänker att det är typiskt dåligt när man inte längre blir glad när den andra personen kommer hem efter jobbet. När man inte längre längtar efter att hångla med varandra. När man känner sig irriterad av den andra personens närvaro. När man slutar hitta på roliga saker tillsammans. När man inte längre är på samma lag. Gabriella, du framstår som så HIMLA balanserad på ett otroligt fint sätt. Ibland skymtar man (och du sätter ord på) en tjej som inte brukade ha lika lätt för det. Får du någonsin bakslag och hur hanterar du det? Från en för det mesta ganska rimlig tjej som ibland fastnar gamla hjulspår (kroppsfixering, prestationsångest, självklander). Hej och tack! Jag får absolut bakslag ibland. Särskilt under perioder av stress. Om vi tar kroppsfixering och prestationsångest som exempel så tror jag inte att jag helt kommer att bli av med det någonsin. De finns inpräntade djupt inne i min hjärnbalk på något sätt. Skillnaden mot förr är att jag inte är rädd för dem längre. De är avväpnade, jag har för stor integritet för att de ska kunna göra ordentlig skada. Jag vet inte riktigt hur jag hanterar det mer än att jag har en grundtrygghet i mig själv idag som gör att det går att avfärda hjärnspöken som just det - spöken. Jag vill dock förtydliga att även om jag är bra på att ge andra personer råd på www så lever jag inte alltid som jag lär. Det kan nog verka som att jag är mer balanserad än vad jag är emellanåt. Fråga mina vänner. Skratt. 💌Har ni fler råd, stöttande ord eller allmän igenkänning med anonyma ovan så får ni gärna fylla på i kommentarerna. Vill du själv ställa en fråga så kan du skicka in den via detta anonyma formulär.Läs också: Den eviga singelnHur man blir sexigOm fuldagar, kalorier och svartsjuka
