Eller. Nja. Vi är inne på dag fem av renovering. Själva inflytten känns som en mytomspunnen sägen. Vi bor i våra vänners BRF:s gästlägenhet, ett kvarter bort från lägenheten vi inte kan bo i. Tack universum för vårt skyddsnät, och för folk med välskötta föreningar.Jag vet inte vad jag trodde att en renovering skulle innebära. Någonstans fanns en romantisk bild: jag står i en solig snickerihörna med en kopp kaffe i ena handen och en hammare i den andra, slår lite nonchalant på en vägg, svär åt en sned spik, dammar av händerna och säger att nu börjar det likna något. Men det här är något helt annat. Jag har blåmärken på insidan av armarna. Mina händer är naviga och torra. Mitt hår är konstant strävt av byggdamm. Herregud. Dammet.Vi köpte två byggsäckar. Tänkte: det borde räcka. De fylldes på en eftermiddag. Vi köpte fyra till. Sedan tio. Totalt blev det sexton fyllda säckar, 400 kilo reglar och elva säckar isolering. Häromdagen hörde jag en granne säga: “Herregud, vem är det som renoverar sådär mycket?”. Jag undrar samma sak.Vi har rivit golv, tak, kök. Idag börjar vi med tapeterna. Därefter el.Jag hör att jag låter dramatisk. Vi klarar det ju. Vi har blivit ett rivningsteam. Ett logistikpar. Ett folk-som-kan-lyfta-tunga-saker-utan-att-skada-ryggen-om-de-tänker-på-det-team. Vi bråkar (nästan) inte ens. Vi är trötta men funktionella. Stolta, lyckliga, lite trasiga.Jag misstänker att vi kommer se tillbaka på den här tiden som den stora renoveringshösten 2025. Den när vi bar ut en lägenhet i säckar, åt hämtmat på golvet och byggde något som kanske, eventuellt, till slut blir ett hem. Varsamt, men med kofot.Om du har en spellista för att skrapa bort limrester i tyst desperation - skicka.💌Läs också: Att överleva en renoveringSvarar på frågor från senaste tiden15 reafavoriter
