För två år sedan skrev jag ett inlägg om filmer som influerat min klädstil – ett inlägg som både var väldigt kul att skriva och som verkar ha uppskattats av er. Sedan dess har jag fått förvånansvärt många kommentarer från människor som, precis som jag, bär omkring på väldigt specifika filmkaraktärer i huvudet.Ni vet känslan. Man ser en film som barn, tonåring eller ung vuxen, och plötsligt planteras ett litet frö. Kanske är det Gwyneth Paltrow i en grön sidenklänning. Kanske är det Natasha Richardson i en perfekt ljusblå kostym. Kanske är det inte ens kläderna, utan ett kök, ett hus eller en viss typ av liv som man sedan försöker återskapa i små doser resten av sitt vuxna liv.Så här kommer fyra filmer till! Fyra väldigt olika filmer, men med en gemensam nämnare: de har alla fått mig att vilja bli en lite annan person än den jag var innan jag tryckte på play. 1. Primal Fear (1996) Den här filmen blev Edward Nortons stora genomslag, något som förvisso är förståeligt, men jag vill verkligen slå ett slag även för Laura Linney's UNDERBARA debut i denna film. Hon spelar åklagaren Janet Venable och är filmens typ enda vuxna person. Skratt. Skulle faktiskt vilja påstå att denna film var mitt stora duktig flicka™-awakening? På gott och ont! Har sen dess varit besatt av att få alla andra att SKÄRPA SIG. Skämt åsido. Det ÄR något med 90-talets syn på framgångsrika kvinnor. Janet klär sig i marinblått, grått, svart och kamelfärgat. Hon har små pärlörhängen. Håret är perfekt fönat. Hon äger ingen vattenflaska i rostfritt stål. Hon pratar inte om “work-life balance”. Alla röker och dricker dry martinis. Nästa dag dyker de upp till jobbet och ser otroliga ut, och så börjar allt om igen. Även Richard Gere's garderob är to die for i denna film. Dessutom utspelar den sig i Chicago, vilket om möjligt gör det hela ännu sexigare. Går att se: NetflixSno stilen: Marinblå kostym. Kamelfärgad ullrock. Vit skjorta. Små pärlörhängen. Mörka loafers med blockklack. En PERFEKT page. Kemtvätt. En papperskalender. Att säga “jag återkommer” och göra det inom 24 h. 2. Great Expectations (1998)Det finns filmer som är bra, och så finns det filmer som får en att vilja färgkoordinera sitt liv á la The Green Lady of Brooklyn. Denna film känns rakt av som en feberdröm i grönt siden. Regissören Alfonso Cuarón hade nämligen bestämt att hela filmen skulle kretsa kring färgen, you guessed it, grön. Kostymören Judianna Makovsky plockade stora delar av Gwyneths garderob från Donna Karans ikoniska kollektioner från 1996, och resultatet är.. ljuv-ligt. Salviagrönt. Sjögrönt. Sammetsgrönt. Och "bottom-of-the-duck-pond green”, som Makovsky beskriver det. Handlingen? Ethan Hawke är olyckligt kär i Gwyneth Paltrow i två timmar. Aren't we all!! En visuellt fulländad film. Går att se: Disney+Sno stilen: Sidenklänningar. Sammet. Tunna axelband. Salviagrönt i fem olika nyanser. Ett enormt townhouse i New York. Att helt enkelt vara världens vackraste person. 3. Where the Heart Is (2000)Honorary mention!! Denna film kanske inte är den mest intressanta stilmässigt, men jag tar KULOR för den här estetiken. Underbara underbara Natalie Portman, vår absoluta gudinna, GOAT, osv osv. Hon var 18 år när hon filmade detta?! Hon spelar ljuvliga Novalee Nation, en höggravid tonåring som blir lämnad av sin pojkvän på en Walmart-parkering och därefter… flyttar in på Walmart. Redan där borde ni förstå vilket konstverk denna film är. Jag läste boken (perfekt semesterläsning f.ö.) när jag backpackade som 19-åring i Sydamerika och minns att jag blev så BERÖRD. Grät floder. Filmen är som en underbar varm filt. Allt är lite solblekt, lite vemodigt, väldigt mysigt. Natalie Portman glider runt i jeansjackor, små koftor och blommiga klänningar medan livet gång på gång spårar ur på de mest osannolika sätt. Men guess what? Allt löser sig.Går att se: Prime VideoSno stilen: Nytvättat hår som luktar Jane Hellen. Pastelliga kläder köpta på Walmart. Ett lapptäcke. Färska snittblommor i syltburkar. En nybakad cherry cobbler på köksbordet. En pickup som startar på tredje försöket. Att hälsa på alla man möter vid namn. 4. Practical Magic (1998)Call me controversial, men jag råkar älska denna oerhört knäppa film.....! Om The Parent Trap är filmen som fick mig att vilja ha Natasha Richardson som mamma, så är Practical Magic filmen som fick mig att vilja flytta in i ett enormt viktorianskt hus vid havet tillsammans med mina systrar och ägna dagarna åt att göra margaritas och häxkonster. Sandra Bullock och Nicole Kidman (har vi tackat dem nog?) spelar systrarna Sally och Gillian Owens, två häxor som försöker navigera kärlek, familj och en förbannelse som gör att männen de älskar har en olycklig tendens att dö. Som man gör!! Helt ärligt är handlingen inte det viktiga här. Det är huset. Trädgården. Köket. Midnattsmargaritasen. Nicole Kidmans underbara hår!! Drömmen. Går att se: Hyr på t.ex. AppleTVSno stilen: Ärvda smycken. Vinrött och skogsgrönt. Sammet som sett bättre dagar. Hemgjord lavendelsirap. Ett hus som luktar bivaxljus. Ett kök där minst fyra kvinnor pratar i mun på varandra. 🎬Det var allt för denna gång!! Hoppas att ni tyckte att det var skoj att läsa. Nu vill jag höra era exempel. Vilken film eller karaktär har ni burit med er genom livet? Vem fick er att vilja klippa lugg, köpa en viss kappa eller flytta till ett hus som egentligen bara existerar på filmduken?Läs också: Ett nafs av tidens tand4 filmer som influerat min klädstilÄr jag för dum för att förstå dagens filmer?
