6/7 - Axel rakar av sig håret. En morgon i Biarritz säger han det. Jag är sugen på att snagga mig. Efter lunch går han till en barberare där en äldre kvinna som bara pratar franska tar emot honom. Han visar en bild och en kort stund senare ligger de mörkblonda lockarna på golvet. När han kommer hem drar jag fingrarna genom hans hår. Det är så mjukt, han ser så hård och snäll ut på samma gång.12/7 - Jag är hemma i Stockholm igen och åker förbi Josefines och Sannas nya lägenhet. Vi målar det sista rummet, köket, i en mintgrön nyans. Färgen blir på något sätt både värre och bättre för varje penseldrag. Den har något, säger jag, medan de två nyinflyttade stirrar tomt ut i lägenheten. När vi är klara river vi loss all skyddspapp från golvet och åker till Hellas. De lär mig att dyka och vi får rost på fötterna när vi klättrar upp på bryggan igen. 21/7 - Jag glömmer bort att ladda mobilen. Den laddar ur i tid och otid. Det gör den aldrig i stan. Jag är på min pojkväns familjs torp i Småland och bestämmer mig för att ta en löptur utan hörlurar för en gångs skull, nervös över att vara i mitt eget sällskap för första gången på länge. Efter knappt en kilometers stannar jag till vid en hage full av kossor. En nyfiken kalv möter mig vid stängslet och börjar noggrant att slicka rent mina händer. Jag lutar mig för nära och en stöt går genom mig, in i den lilla kalven, och sen är ögonblicket borta.25/7 - Hannes och Jonna hinner precis ansluta när de sista solstrålarna fortfarande värmer upp bryggan vid Prest Olles sjö. Vi dyker ned i det mörka vattnet, tävlar om vem som kan dyka längst, pratar om vad som har hänt sen Biarritz. Josefine och Sanna åkt hem i förväg för att förbereda middag. Jag och Axel är i mitt sommarhus i Gagnef och har gäster en vecka i sträck. Ett sommarkollo. Väl hemma serveras vi aperol tonics och Josefine och Sanna säger att de ska måla om i köket igen.30/7 - Vi kommer hem till stan och jag har glömt portkoden. Jag raderar bilder på min telefon, säkert 4-5 tusen. Det är så renande. Jag känner inget för dem. Efteråt vill jag ge mig på bokhyllan, rensa ut gamla pockets som jag inte har rört på år. Jag får förtidsångest av tanken på att bära dem i blytunga lådor under ännu en flytt. Axel hejdar mig. Bokhyllor ska vara stökiga, säger han.2/8 - Vi kör genom Nordnorge. På serpentinvägar genom fjordarna, in i långa tunnlar som skär rakt genom bergen. Det har varit 27 grader och strålande sol hela dagen. Nu är klockan snart 22 men solen står fortfarande högt på himlen. Det är ett så skarpt ljus. I varje kurva vinklar vi om solskydden på bilen för att inte bländas.5/8 - En död knölval har spolats upp på stenstranden där vi slagit upp vårt tält. Vi ser den först när vi vaknar morgonen därpå. Det är någon som har målat en val på stenarna, säger jag. Men sen går vi närmre. Den är enorm, kanske 10 meter lång, men ändå liten för sin sort. Kanske en fjolårskalv.Runt stjärten är en vit plastlina lindad flera varv. Man förstår att den har suttit där länge. Längst ut ser man hur det mörka skinnet har växt runt linan, liksom klyvts, som ett körsbärsträd som har gallrats och förgrenat sig. Längre in har linan skärt in i köttet. Det är blottat nästan inpå benet. På kroppen har valen flera liknande sår. Djupa linjer som skär in på flera ställen över magen.En flicka står på en sten lite längre bort tillsammans med sin mamma. Hon gråter och vill inte gå närmre, men mamman insisterar. ”Se på den jenta” säger hon och pekar mot mig, ”Er hun redd?”. Vi går tysta tillbaka till tältet. Axel högläser ur en gammal artikel från 2020 om hur döda valar ofta spolas upp på land i norra Norge.”Valen som hittades i veckan verkar ha lidit en hel del efter att ha fastnat i fiskeutrustning. Den hade stora sår på sin kropp. Troligen var det också dödsorsaken.”💌Läs också: Biarritz del IBiarritz del IISouvenirer från FrankrikeEn semesterintervju
