Jag minns när jag fyllde år för två år sen. Jag var nyexad och nyinflyttad till Stockholm, till ett kollektiv på Lidingö. Det kändes ensamt och konstigt. Som ett helt okänt land. Det tog evigheter att ta sig till mina vänner i andra delar av stan. Min farmor brukar alltid ringa på min födelsedag men gjorde inte det just den dagen. Det blev sen eftermiddag, kväll. Hon kanske inte har mitt nya nummer, tänkte jag. Jo, det har hon. Jag ringde till min pappa och sa "Borde jag ringa? Tänk om de har glömt bort och sen får otroligt dåligt samvete för att de har glömt bort?". Alltså, ni måste förstå. Det är inte viktigt för mig att bli grattad, tvärtom. Jag pratar om ångesten inför att någon skulle få ångest över att ha glömt att gratta mig. Glöm gärna bort mig. Men få inte ångest efteråt. Jag ringde. Det visade sig att de hade postat ett grattiskort. Det kom fram någon vecka senare. Jag mådde så otroligt dåligt innan, under och efter det samtalet. Svårt att exakt sätta ord på varför. Kanske för att min farmor är den person jag minst vill såra på hela den här planeten. Typ efter mina småsyskon. Mest för att hon har varit med ett bra tag längre, och jag vet att hon skulle kunna ta det bättre. Men när jag ringde henne på min födelsedag så insinuerade ju ändå jag på något vis att hon skulle vara kapabel till att glömma den. Jag var bråkig i tonåren. Rymde. Svor och smällde i dörrar. Var ute sent på nätterna. Min pappa sa något i stil med att jag inte får säga något om det till farmor, då kan hon inte sova. Hon ligger vaken och oroar sig. Jag tänker ofta på den bilden i huvudet. Min farmor, ensam i mörkret, undrandes om hennes barnbarn har kommit hem ännu, eller om hon är ute och ränner i natten. I år dök kortet upp på fredagen, tre dagar innan min födelsedag. Jag grät när jag läste det, och jag vet inte ens varför. Jo, kanske för att det stod såhär: "Nu på din 26:e födelsedag tänker jag på dig som 1 år, 10, 14, 17. Och 17 alltid lika älskad, vårt första barnbarn. Vi är så stolta över dig. På annandag jul kommer alla hit, du är varmt välkommen om du kan och vill"
