Detta inlägg görs i samarbete med Visit Finland Ja, vi befinner oss alltså i Finlands äldsta stad. Åbo heter den på svenska, Turku på finska och engelska. På finska uttalas det f.ö. "Torko", get amongst it. Staden är även nationellt (skämtsamt) känd som Finlands baksida, ur vilket stadens slogan Kiss My Turku har myntats. Humor!!! Vi gillar humor. Vi tog nattbåten Silja Galaxy från Stockholm Värtahamnen vid 19-tiden på torsdagskvällen, och anlände till Åbo vid 7-tiden morgonen därpå. Nattbåt ändå? Så mysigt. Och smidigt. Direkt vid ankomst gav vi oss ut i staden. Olga från Visit Turku var en eminent guide under dagen. Vårt första stopp var Åbos saluhall, Kauppahalli. Det absolut bästa sättet att upptäcka lokal matkultur är att besöka en saluhall. Take notes. Dagen inleddes starkt med gäddtoast från fiskhandlaren Herkkunuotta. Den påminde lite om en toast skagen, men själva röran bestod av gäddrom och -kött. Det var 10 av 10! Fiskhandlaren förklarade att gäddkött vanligtvis inte tas till vara på så mycket i Finland, men att man på detta sätt kan förädla det och göra något lyxigt av det. Fint! Sedan tog vi en liten smakbricka med finska ostar från Juustopuoti. Min favorit var leipäjuusto , eller "kaffeost" som det kallas på svenska. Den smakade lite som en blandning av halloumi och ostkaka? Så så god! Nästa stopp i saluhallen var det prisbelönta konditoriet MBakery. Goda bröd, bullar och sötsaker så långt ögat nådde. Vi tog den klassiska Kiss My Turku-bakelsen. Mycket god! Jag kände mig hemma ganska direkt i Åbo. Miljön påminner på många sätt väldigt mycket om min hemstad, Uppsala, med sina ca 200.000 invånare (varav ca 40.000 är studenter), floden Aura som rinner genom centrum, och gulliga småfik och hål i väggen-hak överallt. Men ja, sen har ju Åbo mycket som Uppsala inte har, t.ex. en enorm skärgård med över 20.000 öar. Som Finlands äldsta stad (grundad år 1229) har Åbo också en hel del vacker arkitektur. Stan var f.ö. Finlands huvudstad fram till år 1812, vilket märks. Åbos domkyrka är t.ex. fortfarande landets nationalkyrka, och är väldigt majestätisk med sina 95,6 m i tornhöjd. På grund av flertalet historiska stadsbränder är Luostarin Välikatu den enda bestående gatan från medeltiden. Men hey, den var väldigt gullig. Värt ett besök. Olga berättade att Katedralskolan intill upptäckt massa fyndigheter i marken när de skulle bygga om sitt gym. De höll öppet hus i någon månad och lät allmänheten kika in, men fyllde sedan upp golvet med betong. Fint på något sätt tycker jag? Livet måste ju gå vidare. Nu lär sig ungdomar om algebra och adverbial på samma ställe där stadens huvudgata en gång var på 1200-talet. Och OBS, staden har ett stort arkeologiskt museum, Aboa Vetus, och det märks att lokalborna är väldigt måna om och stolta över sin historia. As they should! Patrick och Olga! Så tålamodiga med mitt fotande. Efter lite stadsvandring tog vi en bergbana till Kakolanmäki, ett gammalt fängelse som ligger uppe på Åbos högsta kulle. Det byggdes 1858 och användes som fängelse till så sent som 2007, då det nya fängelset öppnades i Starrbacka ca 6 km nordnordost om Åbo centrum. Idag har det byggts om till ett bostadsområde med restauranger, små gulliga butiker och barer. "Jag vill bo här" sa jag kanske minst fem gånger. Men vi skulle inte flytta in, utan äta lunch på Ravintola Kakolanruusu, en restaurang som ligger i bottenvåningen i en av fängelsebyggnaderna. Otrolig miljö, otrolig mat, otroligt vin! Om man känner sig vågad så kan man t.om. boka en middag i en av de gamla isoleringscellerna. Vi hoppade det :-) Vår servitör berättade att deras logga är den tatuering som fångarna brukade bära efter sin tid på fängelset, den s.k. Kakolanrosen. Att tatuera in den utan att ha suttit där var tydligen förenat med.. mycket trubbel. Efter lunchen promenerade vi ett 50-tal meter till mikrobryggeriet Kakola Brewing Company. Alexander, en av grundarna, visade oss runt och bjöd på smakprover. Ölhimlen. Surölen till vänster har 100% förstört mig för alla andra öler. Baren till höger har 100% satt standarden för alla andra ölställen framöver. Utöver 16 öl på tapp serveras även naturviner och pizzaslices, och på fredagar har de DJ-set!!! Snälla nån. Jag har hittat min plats i Åbo. When in Rome!! Efter lunch och ölprovning drog vi oss vidare tillbaka till hotellet för vila och uppfräschning. På kvällen skulle vi nämligen till Kaskis. Alla vi träffat under dagen hade "Oo"- och "Aa":at över att vi skulle dit och äta middag. Och inte för intet, Kaskis är en av Finlands mest prestigefulla restauranger. De har en setmeny som de baserar på säsong och lokala råvaror. Det är väl underförstått, men jag var otroligt taggad. Så mysigt där inne också! Litet och intimt i en gammal butikslokal. Cirka 10 bord eller så. Och så. SÅ. gott. Varje rätt (cirka 8 stycken totalt) på avsmakningsmenyn var både lagad och serverad med stor omsorg. Blir så lycklig av sånt! Service och vin var också otroligt. Sedan var det dags att dra sig tillbaka till hotellet. Bodde på Solo Sokos Hotel Turun Seurahuone, ett boutiquehotell mitt i Åbo. Älskade det! Lite souvenirer jag fick med mig hem. Öl från Kakola Brewing Company som jag fick av Alexander, och så en liten goodiebag från Olga med diverse smått och gott. Under min realtidsuppdatering på Instagram från Åbo var det många som var förvånade över platserna jag besökte, restaurangerna jag åt på, och i allmänhet mitt perspektiv på staden. Även folk som tidigare bott där. Jag har förstått att mycket har hänt i staden på senaste år, framförallt inom matscenen, men jag tänker att det kanske också handlar om inställning? Att tänka att det är långt och omständligt att ta sig dig, inte hippt nog eller kanske för litet för en weekend. Eller kanske bara att man lätt blir blind för det som finns precis framför en. "Varför Paris, vi har ju Åbo". En gammal slogan som ska ha myntants av en svensk journalist när han pratade om den finska designern Timo Sarpaneva år 1964. Det kanske inte är en helt rättvis jämförelse, men om vi säger såhär: Vi har Åbo. Och jag är beyond imponerad av allt vackert som fanns att se, hur vänliga alla var, att väldigt många pratar svenska (och gör det med glädje), hur gott allt vi åt var, och hur många coola ställen vi inte hann med att besöka. Jag kommer definitivt att åka tillbaka, och jag hoppas att ni också är sugna på ett besök. Hälsa från mig!
