För lite drygt 10 dagar sen packade jag och min kille bilen full och körde norrut. I vår lilla Ford Fiesta klämde vi in tre snowboards, ett par slalomskidor, ett par längdskidor, övrig gear samt packning. Notera att vi inte har takbox. 🤠 När vi kom fram till Borgafjäll, lite drygt 70 mil från Stockholm, hade det hunnit bli mörkt. Vi skulle checka in på mytomspunna Kowboykåken. Kowboykåken i fråga är inredd.. ja men ni ser ju. Fjällstuga möter ranch. Stugan är en del av Borgagården som drivs av underbara Cecilia och Joakim som bor intill stugbyn med sin familj. Som ni kanske läste kantades våra första dagar i byn av förkylning, dåligt väder och stängda liftar. Tiden går ganska långsamt då. Men jag måste ändå säga att det är ganska mysigt att vara förkyld i en insnöad stuga. Man får göra en happening av en kopp varm choklad på verandan. Till slut vände det. Förkylningen lättade, solen tittade fram, liftarna öppnade. Och vilken revansch vi fick. På fredagen tog vi oss ut i backen på lunchen och fick åk efter åk i orörd manchester och opistad nysnö. Tjöt rakt ut när denna utsikt mötte oss uppe på fjället. Vi var i princip helt ensamma i backarna. Gåshud. Denna dag kvalar absolut in bland mina topp 5 bästa åk i livet. En skidkille som blev kär i att åka snowboard när han blev kär i mig. Så glad att vi har vintersport som gemensamt intresse!! Tror faktiskt inte att det hade gått annars? På fredagskvällen åkte vi ut på en skotertur runt byn. Och upp på fjället. Knäsvag!! Aldrig haft en bättre AW faktiskt. Hej månen! Hej venus!! I lördags hängde vi i backen hela dagen igen. Fortfarande i princip folktomt. Finns inget finare än ljusblårosa januarihimlar i fjällen. Tycker jag. Finns heller ingen trevligare än att bädda ned sig i en varm fjällstuga efter en dag i backen. Ni får ursäkta den nyreligiösa stämningen över det här inlägget. Och igår, söndag, for vi hem. Tillbaka till stan, verkligheten, rutiner. Vilket jag också tycker om - såklart. Vi längtade faktiskt hem lite. Så, vad får Borgafjäll för betyg? Med mindre skidorter kommer ibland vissa nackdelar. Skidåkningen i Borgafjällsbackarna hänger ganska mycket på en ankarlift. Om den är stängd (t.ex. på grund av storm eller lågsäsong) blir åkningen i själva liftsystemet ganska begränsad. Med det sagt finns det ju oändligt med andra saker att hitta på. Det finns otroliga offpistturer. Man kan åka längd, besöka någon av byns krogar, åka på en skotertur, vandra på sommaren, m.m. Fördelarna är dock övervägande. Jag fick som sagt några av mitt livs bästa åk här. Det är extremt snösäkert. En av få skidorter som klarar sig utan snökanoner (därför blir det även mindre isigt i backen). Det är vackert så att man dör. Det finns lättillgänglig offpist i skidsystemet. Man kan åka catski. Man slipper liftköer. Allt är billigare. Tiden går långsammare? Slow living! Själ finns! Som om det inte vore nog tycker jag dessutom att det känns bra i magen att stötta mindre skidorter. Borgafjäll är fullt av familjeföretag och föreningar. Jag vill att de ska fortsätta finnas - och det är just därför jag skriver detta inlägg. Skistar är som sagt ute. Och om ni, som jag, tycker att det känns roligare att stötta ett familjeföretag än typ Petter Stordalen (skratt) så kan jag varmt rekommendera Borgagården. Gulligare värdar finns nog inte. I fjol brann deras huvudbyggnad ned - och med den deras reception och omskrivna restauranger, själva hjärtat i verksamheten. Såklart extremt tungt för alla inblandade. Men, 13 fina stugor står kvar och går att hyra. Jag ser redan fram emot att åka tillbaka. 💌Läs också: Nya (o)vanor21 favoriter på reanDagarna innan jul
