Jag älskar resor som överlever gruppchatten. Det här är en av dem. Efter en natt i Aten (otrolig stad som jag vill se mer av f.ö.) mötte vi upp våra vänner Hannes och Jonna för att ta en färja till ön Andros. Detta är tredje året i rad som vi reser tillsammans med dem, tidigare år har vi varit i Biarritz och Hossegor. Kul med nytt land! Efter en dryg timme till havs rullade vi av färjan i hamnstaden Gavrio. Medan några hämtade ut hyrbilar traskade jag raka vägen till butiken Andriakon. Organic produce, local honey, artisan cheese, coffee, wine, wild herbs. You rang?! Kände mig genast som hemma. Bara grekiska viner. Slog till på både det ena och det andra 🤠 Efter shopping körde vi tvärs över ön. Ganska snabbt insåg vi att det var en helt makalös plats vi hade hamnat på. Kort om Andros: Kykladernas kanske bäst bevarade hemlighet? Samma ögrupp som Mykonos och Santorini, men betydligt grönare och lugnare. Tänk dramatiska berg, små byar och kristallklart vatten. Det är f.ö. en ö som har funnits på min radar sedan pandemin, då jag började prenumenrera på det sinnesjukt vackra hotellet Mèlisses nyhetsbrev. Efter drygt en timme bakom ratten kom vi fram till den lilla kuststaden Chora. En bit upp i bergen låg huset som skulle vara vårt hem den kommande veckan. Totalt tumult utbrast när jag såg utsikten i verkligheten. Chora visade sig vara en riktig fullträff. Smala gränder, vitkalkade hus, bougainvillea i varje hörn och precis lagom mycket liv. Nu hade även Felix och Cecilia anslutit, och gänget var komplett. En morgon åkte vi ett gäng till den lokala stadion för ett löppass. En otroligt snygg anläggning från 80-talet. Perfekt solblekt. Hade jag varit Creative Director på ett sportmärke hade jag bokat en kampanjplåtning här direkt. Vi hade banorna helt för oss själva, med bergen som kuliss. Efteråt väntade ett dopp i det Egeiska havet. Ett favorithav faktiskt nu när jag tänker efter. Och sedan semesterns första ordentliga brunch. Så skimrande var aldrig havet, så goda var aldrig tomaterna. Första intrycket av Andros får ett solklart MVG. Vi hade knappt varit där i två dygn innan jag började fundera på när jag skulle kunna åka tillbaka. Och så hade vi fortfarande det bästa framför oss? Men det tar vi en annan gång. 💌Läs också: Sommarens läsningHögsommar, korsdrag och loppisfavoriterDagsfest och olåsta dörrar - Frankrike del III
