Har jag nämnt tumulten kring vår resa till Norge i somras? Hur jag och min pojkvän packade en jeep full med campingutrustning och konserver och körde mot Trondheim? Har jag berättat om den totala paniken som uppstod när kopplingen gav upp mitt på E4:an strax utanför Hudiksvall, och att vi blev bogserade till en verkstad? Och har jag nämnt att jag, dagen efter, satt gråtandes på en rastplats utanför Gävle, över en semestervecka som gått i kras? Jag kanske har glömt det. Eller förträngt. Allt löste sig nämligen så himla bra tillslut. Ganska exakt två dygn efter motorhaveriet anlände vi på något magiskt vis (läs: flyg till Tromsø + hyrbil) till en av de vackraste platserna jag har varit på. Sommarøy. Det var mulet, lite kyligt. Stadiga 14 grader i vattnet. Känslan var: Allt kommer bli bra. Vi slog upp vårt tält som vi hyrt på Hygglo. "God tur!" sa norskan som vi hämtade upp det hos. Jag ville gråta igen. Av lättnad denna gång. Jag lagade en korvgryta med couscous på stormköket (även det hyrt). Sedan åt vi middag här. Dagen efter vaknade vi i ett solvarmt tält. Ni vet. Då när man panikslaget kastar av sig sitt underställ, sliter upp tältet och slänger sig ut naken på gräset - kippandes efter frisk luft. Utanför var det strålande sol och 25 grader. Ett underbart morgondopp senare. Resten av dagen spenderades i kön till färjan från Brensholmen till Botnhamn på Senja. Vi hade blivit varnade för att många av Nordnorges färjor är underdimensionerade, särskilt sommartid. Jag tror att vi totalt stod i kö i omkring sex timmar, och under tiden sysselsatte vi oss helt enkelt med annat. Typ tog en löprunda. Samt en promenad för att köpa snacks i butiken en bit bort. Och låg på stranden intill och läste. Man gör det bästa av situationen. Till slut anlände vi till Senja. Alla vägar leder till Senja? Eller, rättelse, otroligt många rekommenderade oss att spendera så mycket tid på Senja som möjligt. Lofotens mindre berömda småsyskon? Men lika, om inte ännu mer, vackert. Jaha. Här är klockan 21:46. Vi har precis kommit upp till toppen efter att ha gått uppförs i en skuggig dal i ungefär 1 timme. Vyn vi möttes av. Ny definition av så skimrande var aldrig havet. Jag har tyvärr svurit att inte dela med mig av den specifika toppturen vi gick, och jag vill inte bli cancelled av norska läsare. Men det är inte direkt ont om vackra vyer i området. Eller svårgooglat för den delen. Ett tips är annars att ladda ned appen AllTrails - där finns betyg, uppdateringar och liknande för vandringar över hela världen. Denna tur hade någon nyligen gett en stjärna samt skrivit "No toilets". Jahopp. Den får fem av fem av oss. Kanske min bästa BeReal hittills? Efter toppturen körde vi vidare genom fjordarna till resans andra tältplats. Jag tror att vi slog läger först runt 01.30 den natten. Man blir verkligen knäpp av midnattssolen. Och när vi öppnade tältet morgonen därpå möttes vi av denna vy! Ersfjordstranda. Så fint. Och poppis. Där fanns det en ordentlig campingplats med toaletter, rinnande vatten och parkering. Efter frukost och kokkaffe var den ursprungliga planen att ta en närliggande färja över till Lofoten, men med gårdagens köupplevelse fortfarande färskt i minnet bestämde vi oss istället för att köra inlandsvägen på ungefär 6 timmar. Plus minus noll i princip tänkte vi, men då får vi i alla fall se saker på vägen. Men mer om det en annan gång. Puss och kram jag älskar Norge. Läs också: 4 viner 4 outfitsUnboxing min drömkostymMan vänjer sig
