Jag skulle verkligen behöva skriva ett blogginlägg, sa jag till min underbara pojkvän, som i detta nu står och lagar den där TikTok-rätten med tacofärs, ugnsrostad sötpotatis, avokado och keso.Jag checkar ut från maj med 18 resdagar innanför västen. Arton. Det är för många! Om någon av er hade tvivel. Bloggen har fått lida. Inte för att jag inte vill skriva, tvärtom! Men varje gång jag öppnar ett utkast tänker jag att det borde vara lite bättre, lite smartare eller roligare än det blir. Alternativet blir såklart att inte skriva alls. Och ju längre tiden går mellan inläggen, desto högre blir tröskeln för nästa. Nåväl. Låt oss riva av plåstret och fortsätta där mitt näst senaste inlägg slutade. Efter vår korta Las Vegas-visit körde vi tillbaka mot kusten. Vi skulle spendera en natt i Santa Monica innan Axels konferens började. Ett random närköp intill vårt hotell. Så trevligt för dem som bor där! Obs att jag är 100% för vårt underbara bolag. Men en tjej kan väl få sukta. Jag köpte en flaska av Molly Baz's naturvin. Har vi några gamla Bon Appetit-fans här inne? Jag kan verkligen sakna den eran. Visst finns kanalen kvar, men det är inte samma sak efter bojkotten. Konferensen hölls i Thousand Oaks, en mycket välmående förort nordväst om Los Angeles. Om Las Vegas saknade grönsaker var det här snarare svårt att hitta en maträtt som inte var en bowl med ancient grains och organic avocado. Kaliforniska stereotyper levde och mådde utmärkt, och så även jag.En lunch satt jag ensam med min sallad medan tre kvinnliga mäklare vid bordet intill diskuterade kunder, husförsäljningar och dumma kollegor. Det kändes som att jag hade råkat kliva rakt in i ett avsnitt av Selling Sunset. Fick roa mig själv under konferensen. Under dagarna jobbade jag. En kväll köpte jag Shake Shack och körde upp till en basebollplan med fin utsikt. Hade en stund. När vi landade hemma i Sverige igen hade vi mindre än ett dygn på oss innan bilen rullade mot Skåne. Plötsligt skulle vi packa om, klippa oss, skaffa ett jobb och åka på bröllop. Och vilket bröllop sedan. Här vankades fördrink hos brudparet, dagen innan vigseln. Vrålade rakt ut när jag såg deras syrénbuske. Finaste fotoväggen jag någonsin har sett!!! Ganska tjusigt par också. Tack Caroline och Ludvig för en oförglömlig helg. Denna bild fotades tyvärr med en mycket flottig kameralins, därav den märkliga redigeringen för att försöka "rädda" situationen hehe. Kände mig hur som helst fin i en cute paisleymönstrad klänning från & Other Stories!! Ett bröllop senare, några tidszoner rikare och fortfarande något skeptisk till hur mycket som faktiskt ryms i en och samma månad.Och då hade maj fortfarande en vecka kvar. Mer om den när vi hörs nästa gång. PUSS. 💌Läs också: Short n’ sweet i HelsingforsEtt enda långt firande12 basplagg jag hade köpt igen
