Jag har aldrig varit någon större konstkännare. Alltså, jag tycker väl om en go tavla. Gamla följare vet att jag har en grej för Jacqueline Roque Picasso. Men i ärlighetens namn är jag liksom mer intresserad av henne som person och familjedramat™ än Picasso i sig som konstnär. Kanske har jag förknippat konst med det tvångsmässiga och oförklarliga beteendet gå på museum när man är i en ny stad. Det tycker jag nämligen oftast är en flopp. Jag har liksom hellre annat för mig då? Nåväl. De senaste åren upplever jag att något har ändrats. Jag tänker specifikt på fyra händelser: Sommaren 2023 bilade jag och min pojkvän runt i Danmark i en campervan. Vi anlände med färja till Helsingör sent på kvällen och insåg att Louisiana höll öppet till 22. Det var en underbar kväll. Museet var i princip tomt på besökare. Jag minns hur det stilla havet och skymningen smälte ihop. Samma sommar besökte jag, Sanna och Josefine Carl Larsson-gården i Sundborn. Jag blev så tagen att jag började gråta i slutet av rundturen. Okej. Återigen blev jag kanske mer drabbad av familjens livsöden än själva konsten i sig. Äsch. Det var väl en liten mix. I fjol besökte jag och min kille MOMA i Bilbao, och jag förvånades över hur underbart jag tyckte att det var att stryka runt där i flera timmar. Förra året upptäckte jag Leif Engströms konst och blev drabbad... på ett sätt. Det känns som att han målar minnen ur min barndom som jag har glömt. Är det åldern. Är det sökandet efter det analoga. Kanske är jag.. redo för konsten? Jag har hur som helst bestämt mig för att 2026 ska bli konstens år. Målet med året är inte att gå på så många konstutställningar som möjligt, utan att gå på de som är kul. Bara att öht känna att jag vill gå på en specifik utställning ser jag som en vinst i sig. Jag vill hitta min konstsmak! Klä våra väggar med verk som känns genomtänkta och genuina. Kanske t.o.m. dyka ned i lite konsthistoria om andan faller in. Ingen tid att förlora. Året har redan börjat. Igår släpade jag med min kille i snöstormen till Prins Eugens Waldemarsudde. Jag ville se nämligen se utställningen Rackstadkolonin. En samling om 200 verk från den mytomspunna Värmländska konstnärskolonin. Främst av allt ville jag se den inlånade målningen av Leif Engström, En vagn i skogen. Tappade andan! Och bilden gör den såklart inte rättvisa. Ni måste gå och se den själva. Men jag blev väldigt drabbad av utställningen i överlag!! Den kändes lågmäld, nationalromantisk och rik på samma gång. Allra bäst tyckte jag om alla underbara naturmotiv. Jag blev så inspirerad av deras livsstil. Tänk att få leva nära naturen, arbeta långsamt och låta gemenskapen vara en del av själva skapandet. Fler grejer på min konstagenda just nu: Se utställningen Sena Picasso på Moderna Museet! Är man riktigt smart så promenerar man till Prins Eugens Waldemarsudde och ser Rackstadkolonin, och sedan tar man båten över till Skeppsholmen och Moderna Museet. Två flugor i en smäll. Köpa konstsamlingen Natten vilar mot balkongdörren av Leif Engström. Den säljs bl.a. på Konst-ig bokhandel på Åsögatan. Se utställningen The Devil - A life av Nick Cave som startar på Kulturhuset den 12:e februari. 💌Jag är väldigt nyfiken på hur er relation till konst ser ut. Har ni någon favoritkonstnär? En utställning ni vill tipsa om? Hörs i kommentarerna. Puss! Läs också: 14 reafavoriterGrattis du har vunnit en auktionEtt halvfärdigt hem och andra nederlag
