Ok, rubriken är måhända lite vilseledande. Jag besteg inte en vulkan, men jag vandrade upp på ett närliggande berg för att kunna stå ett par hundra meter från vulkanen. Men den här historian börjar egentligen en dag innan. Åh, detta blir ett långt inlägg. Det var fredagkväll i Reykjavík. Jag bestämde mig för att belöna mig själv för en god veckas arbete med en liten AW med mig själv. Jag hade (to no one's surprise) på mig blus från & Other Stories (tyvärr slutsåld), kostymbyxor från Filippa K, och skärp från Rodebjer. Jag slog mig ned vid ett bord på torget Asturvöllur. Det var strålande sol, ca 16 grader. Det var jag och tja, typ resten av staden, hälften i t-shirt. Varje bord har en liten QR-kod där man kan beställa vad man vill ha, och sedan blir man serverad vid bordet. Ett smart sätt att undvika trängsel inne vid baren. Jag satt där och solade, sippade på min öl, FaceTimeade med ett par personer, läste förra helgens SvD Perfect Guide som jag haft med mig hemifrån men inte hunnit läsa. Strosade vidare till Vinstukan. Mig veterligen Islands enda naturvinsbar. Jag tog ett glas pet-nat och fortsatte min läsning. En kul grej med Island är att deras serveringstillstånd inte är lika strikta som i Sverige. En solig dag är det därför inte helt ovanligt att folk flyttar ut restaurangborden mitt ut i gågatan för att maximera solljuset (som ni ser längst med gatan framför mitt bord). Sen kanske polisen kör förbi, men då är det inte värre än att man hälsar glatt på dem, makar på sig, för att sedan flytta tillbaka bordet. Sen gick jag hem, åt pizza i sängen, såg sista avsnittet av De Utvalda Barnen (se!), och somnade tidigt. På lördagsmorgonen åkte jag och en kollega till ett nyöppnat bad på Island, Sky Lagoon. Lite mindre än storebrorsan Blue Lagoon, men desto vackrare med en infinitypool-horisont mot öppet hav. 10/10 would recommend. Men nu till vad detta inlägg egentligen ska handla om. Efter badet strosade jag runt lite i Reykjavík, packade, bytte om, och hämtade ut min hyrbil. Och runt 18-tiden körde jag mot Grindavik. Ungefär 1-timmas biltur från Reykjavík. Jag skulle nämligen besöka vulkanen Fagradalsfjall, som fått utbrott i dalen Geldingadalur. Väl framme i Geldingadalur finns räddningspersonal med ett par fyrhjulingar, metrologiska mätstationer, och ibland polis. Man parkerar bilen där. Och sen är det bara att promenera. Uppför månlandskap. Själva vandringen upp till vulkanen tar ca 1 h. The views are immaculate. Klipp klapp sa geologhjärtat. Det första man ser i termer av vulkanisk aktivitet (förutom ljudet, och all rök), är ett stort svart lavatäcke. Detta är fronten, som kryper långsamt långsamt nedåt i dalen, och riskerar att förstöra både fiberkablar och vägar. Diverse väggar och barriärer har byggts upp, men förgäves, inget stoppar liksom en vulkan. Ubrottet i vulkanen Fagradalsfjall började kvart i nio under fredagskvällen den 19 mars, efter att ha varit vilande i 800 år. Sen dess har det bara fortsatt. Mer än 2 km² land är nu täckt av lava, och ca 30 hektar av närliggande växtlighet har drabbats av skogsbränder (totalt har ca 340 ton mossa brunnit upp). Säga vad man vill om vulkaner, men oj oj vad de ställer till med saker. Vid ett av lavautloppen satte jag mig och åt min menhavda bulle. Lavan låter stundom som åska, stundom som när glas går sönder. Fint det blev med självutlösaren. Skåda lava i vänstra hörnet. Bättre så. Vaaaackert lavafält. Det ser stelnat ut på ytan, men det är ofta väldigt mjukt och instabilt, och under glöder minst 700°C-gradig lava. Kliv inte på lavan barn! När jag väl kom upp till vulkanen skiftade vädret om från soligt och klart till mulet, vind och hagel. Men jag var glad, för det är bättre vulkanväder, mer konstraster då. Jag var lite orolig att vulkanen skulle vara i vilande status idag. Men sen satte den igång. Ja, alltså det går ju liksom inte att beskriva ett vulkanutbrott i bilder. Men denna video på en drönare som krashar i vulkanen är ju rätt cool. Och om ni undrar varför jag åkte så sent - detta är anledningen. Jag ville se vulkanen i mörker (vilket ju inte infaller förrän vid 11-tiden på kvällen Island just nu). Det är svårt att beskriva känslan när man står där. Jag satt tyst och studerade vulkanen i flera timmar. Utbrotten går i cykler. Ibland rinner lavan långsamt. Efter ett tag börjar vulkanen spruta lava i ett par minuter. Sen vilar den igen, i väntan på att trycket byggs upp tillräckligt för ett nytt utbrott. Och själv sitter man där, maktlös, hänförd och förundrad. Dessutom med vetskapen om att lavan såväl som vulkangaserna skulle kunna omintetgöra en inom sekunder. Men det gick bra, såklart. Och isländska myndigheter har stenkoll, och stänger området med jämna mellanrum beroende på läget. Så otroligt coolt. Och varmt. Det känns precis som att stå intill en varm brasa, trots att vulkanen är flera hundra meter bort. Svårt att slita sig från detta. Tack för besöket. När jag vandrat tillbaka till bilen (i mörker, med pannlampa) och sedan kört hela vägen tillbaka till Reykjavik däckade jag i sängen direkt. Fin frisyr efter att ha haft inbakad fläta i >20h. Gjorde det mest Isländska på länge: Ställde min hyrbil enligt instruktion på en random parkering, skickade en Google Earth-pin till killen på uthyrningsföretaget, och la nycken i handskfacket. Och sen åkte jag hem. Trött, lugn, glad. Tack Island för denna gång. Du gör något med en.
