Det har blivit dags för att dokumentera del två av vår norgevistelse (del ett kan ni läsa om här). Efter dryga 7 timmar i bil från Senja kom vi fram till Lofoten och den här underbara lilla viken, Unstad. Vi betalade markägarna en liten tältavgift och promenerade sedan en bit längst med stranden innan vi hittade den perfekta platsen. Det här blir väl bra? Efter ett iskallt kvällsdopp, middag och vattenpåfyllning somnade vi till ljudet av vågorna. Här tittar vi ut mot en uppspolad knölval på stranden, bara några hundra meter från vårt tält. Men det förstod vi först morgonen därpå. Godnatt baby. I Unstad finns det möjlighet att surfa ovanför den arktiska polcirkeln, och det ville vi såklart pricka av vår bucketlist. Efter surf satte vi oss i bilen i någon timme och körde till den här otroliga platsen, Henningsvær. En liten fiskeby med drygt 500 invånare (plus några tusentals glada turister). I brist på tältplats checkade vi in på resans första Airbnb. Minns fortfarande den duschen. When in Henningsvær. Vi åkte ut på fiskteur med Håvard och hans fiskebåt Ørnin. I sitt tidigare liv hade båten fiskat räkor i Oslos fjord på 60-talet. Gulligt. Efteråt fisket satte vi oss på hypade Trevarefabrikken och drack vin och beställde in varsin pizza. Maten var okej. Miljön var otrolig. Blev väldigt avis på alla 20-åriga säsongare som jobbade där. Jag i min norska stil. Min kille i sitt sommarskägg. Dagen därpå satte vi oss i bilen för ytterligare en långkörning. Här skulle vi av en slump stanna för en paus och ba jahopp. Det blir visst ett dopp också. En random rastpalats i Norge bara (exakt plats här). Efter lite drygt 7 timmar i bil hamnade vi i Finland, Kilpisjärvi. Vi (läs: min kille) hade nämligen bestämt att vi skulle vandra till Treriksröset - punkten där gränsen mellan Sverige, Norge och Finland sammanfaller. Fult var det inte. Ut på tur aldrig..?! Jag hade köpt kanske 1 liter myggspray samt mygghatt inför denna vandring. Såg såklart inte en enda mygga. Vandringen dit tog strax under 2 timmar. Själva "röset" är en betongklump som stått där sen 1926. Människor är så gulliga. Men lite mäktigt att ha varit längst upp i Sverige. Vi var tillbaka vid bilen 01.30. Och morgonen därpå vaknade vi här, innan vi begav oss tillbaka till Tromsø och vårt flyg hem som skulle gå samma kväll. Och sen åkte vi hem! Jag vet inte om det har framkommit av bilderna, men vi hade liksom mellan 25-30 grader och strålande sol varje dag. Är så väldigt glad för den här resan. Det känns som att jag fortfarande lever kvar i den. Här är jag med vår sista middag som vi åt på stranden, Telegrafbukta, i Tromsø. Efteråt satte jag mig på flyget fortfarande saltig och blöt i håret från mitt senaste dopp. Gabriella på bilden har varken borstat håret, haft smink och knappt duschat på en vecka. Hon är så lugn. Och lycklig. Henne ska jag minnas i november. Läs också: Gråt på en rastplast: Norge del IHöstterminslistan4 viner 4 outfitsDumma sommaranteckningar
