Alla mina kläder är täckta i ett tunt lager damm, lera eller luktar eldrök. Jag och mina kollegor bor på en ranch i Chappell Hill, lite drygt 1 1/2 timme väster om Houston. Det bor tre generationer på gården. Mr och Mrs Elick, ranchägarna, deras dotter, svärson och barnbarn. Dottern är en klassisk amerikansk skönhet, hon ser ut som en blandning mellan Priscilla Presley och Jackie Kennedy. Hon går runt på gården i långa jeansskjortor, bara ben och höga cowboyboots och verkar inte göra så mycket annat än att hålla koll på sina barn som springer mellan hästhagarna eller rullar sig i lera. När jag möter ett av barnens blickar siktar hon med sin hand och avfyrar ett låtsasskott mot mig. Jag snubblar till, tar handen mot bröstet i en skådespelad smärta och siktar tillbaka, men då har hon redan hunnit gömma sig bakom en buske. Vi rider ut en dag. Jag pratar lite kort med en cowboy. Han berättar att han var iväg från ranchen i över 10 år. Först militären, sedan college. Men sen kom jag tillbaka, säger han, det finns ingen bättre plats på jorden, Gud ledde mig hem. När vi sitter av hästarna har vi i ett parallellt universum redan hunnit gifta oss, och det är jag som går runt på en ranch barbent med jeansskjortor och boots. På lördag ska jag vara med på STEM Zone Saturday på University of Houston, ett månatligt initiativ för att introducera Science, Technology, Engineering and Math för barn i 3-12th grade, ett samarbete mellan UH STEM Center och Kid's Lives Matter. Jag ska prata om vår bok, om förnybar energi, hur det är att jobba som geolog. Hur i helvete gick det till, hur fan hamnade jag här. Jag packar ihop min resväska och tänker att jag måste hinna kemtvätta kläder innan dess. Allt är täckt i ett tunt lager damm, lera eller luktar eldrök.