En av mina hjärtefrågor är vett och etikett på andrahandsmarknaden. Loppis, tradera, marketplace, you name it. Alltså såhär. Jag är ett proffs. Jag hustlade liksom runt och köpte cyklar och grejer på Blocket när jag var typ 12. Min mamma är ett Traderaproffs. Min farmor är ett loppisproffs. Jag vet hur man beter sig, hur man förhandlar, hur processen går till, att man oavsett vad alltid ska vara trevlig. Det är liksom A och O. Jag vill understryka att 99% av mina upplevelser av att både köpa och sälja second hand är toppen. De allra flesta är svingulliga. Det är den där sista procenten som chockar mig varje gång. Jag skulle sälja en soffa här om veckan. Jag la ut den för (vad jag i efterhand har förstått) ett alldeles för lågt pris. Vi pratar 1/3 av inköpspris. Jättefin soffa, toppenskick. Meddelandena: Haglade. Att försöka sortera kring vem som var först var omöjligt. Någon kille och hans tjej skriver liksom samtidigt från två olika facebookprofiler. Ni fattar. Det var hysteriskt. Hur som helst. I stormen av alla meddelanden svarar jag ett antal personer att soffan finns kvar än så länge, men att det är väldigt många som skriver. Sedan gick det några timmar innan jag hann kolla på mobilen igen. Klipp till: Ytterligare +60 meddelanden. Halvt utbränd scrollar jag ned i den oändliga tråden. En kille har skickat tre meddelanden på rad, och till slut skrivit något i stil med: "För otydligt svar. Vi köper soffan på Länna Möbler istället :)". Ok Peter? Gör det. Ha d gött. Hej. Regel nummer ett är att man inte får tappa humöret. Jag förstår. Du ser något du verkligen vill ha. Det är ett jättebra pris. Men att bli otrevlig? Som om jag kommer va så "Men gud förlåt för segt svar! Självklart är soffan din!". Absolut inte. Vem som fick soffan i slutändan? En gullig tjej som skrev att det var hennes drömsoffa, att hon velat ha en sån i flera år. Jag skrev perfekt, den är din, kom och hämta den imorgon. Hon skrev tack, du har gjort min dag. Sedan kom hon och hennes kille och hämtade upp den. Så trevliga. Underbar känsla. 10/10 upplevelse. Här om dagen skulle jag köpa en kappa i fuskpäls från marketplace. Den låg ute för inköpspris. Jag förhandlade ned det till ett rimligare, fortfarande högt, pris. Trevlig och god ton användes givetvis. Allt enligt kutym. Säljarens motargument lät ungefär såhär "Den är helt ny, slutsåld och med prislappen kvar". Missförstå mig rätt, jag förstår att det är drygt att gå med förlust. Men om du har haft annonsen ute i +3 veckor är uppenbarligen ingen villig att köpa jackan för inköpspris. Det är inte heller någon annans problem att du inte lämnade tillbaka plagget i tid. Detta är f.ö. en otroligt vanlig tankevurpa som man ser mycket av i typ LWL samt CoC-grupperna på facebook. Andrahandsvärdet bestäms tyvärr enbart av vad potentiella köpare är beredda att betala. Det har, överraskande ofta, ganska lite att göra med vad du köpte varan för. Vad som däremot är helt upp till dig är huruvida du i slutändan väljer att sälja varan eller inte. Det ska såklart kännas bra för alla inblandade. Såhär. En köpare får alltid ge ett bud. En säljare kan alltid tacka nej. Till slut skrev jag till pälstjejen något i stil med "Jag är villig att betala X. Jag kan hämta när som! ☺️". Hon accepterade budet och vi bestämde en tid. Perfekt! Toppen! Affär i land, tänkte jag. Vad som däremot hände är att hennes ton förändrades... markant. Ett tidigare överflöd av gulliga emojis och utropstecken byttes ut mot en sval punkt efter varje mening. Liksom. Ingen har tvingat dig att acceptera budet? Jag vill verkligen förtydliga att jag bryr mig absolut 0 om emojianvändningens vara eller icke vara. Det är den markanta förändringen i tonläge som är anmärkningsvärd här. Igen. Man får inte tappa humöret. Eller bli otrevlig. Om en affär gör en så pass upprörd att man inte kan hålla god ton så är det bättre att avstå. Väl utanför hennes port fick jag vänta ute i kylan i typ 10 minuter efter avsatt tid innan hon till slut svarade. Då skrev hon typ "Kan du komma upp.", sin portkod samt någon slags beskrivning till hur jag literally skulle bryta mig in i gårdshuset. Och då kände jag att. Nä. Och sen bröt jag tyvärr mot en annan regel. No-shows. Vi hatar dem. Men där och då vände jag på klacken och gick hem. 💌P.S. Fyll gärna på i kommentarerna om ni har egna dåliga upplevelser av andrahandsmarknaden. Vill frossa. Samt känna mig mindre som en surtant. 🤠Läs också: 3 saker jag letar efter second handAtt platsbygga en bokhyllaKompisdejta 2024
