Min semester inleddes i Spanien med min pappafamilj. Jag och min lillebror delade rum. Han börjar gymnasiet till hösten och bänkar mer än mig nu. Ett sinnessjukt mått på att någon har blivit ”stor”, men också väldigt konkret. Nu är han starkare än mig. ”Dig behöver man ju inte väcka på morgonen” sa min bonusmamma den första kvällen och syftade på en tid då jag brukade vakna runt kl 7-8 varje morgon, oavsett när jag somnat. Absolut senast 9. Jag hade nästan glömt att det var min identitet en gång. En tid då jag brukade vakna med andan i halsen varje dag, när jag trodde att det var normalt att känna sig värdelös om jag inte utförde X Y och Z på en dag, när konceptet vila var totalt främmande eftersom att det inte fanns en enda cell av ro i min kropp. En tid då framförallt semestern ofta kantades av ångest och stress över allt som skulle hinnas med. Den ständiga jakten på hur underbart allt borde vara. Klockan 11 nästa morgon kom hon in och väckte både mig och min lillebror. Jag tänkte inget på det. Jag tog min kaffekopp och satte mig på terassen i den gassande solen. Mjuk i kroppen, mjuk i huvudet. Nu är jag i Gagnef, i huset jag har spenderat alla mina barndoms somrar i. Där jag kan varenda låda, vrå, exakt vilken tid kvällssolen kommer in i stora rummet såhär års, exakt hur många steg det tar att gå ned till sjön. Allt finns i muskelminnet. Jag slår aldrig i några trösklar här. ”Jag är väldigt Alex Schulmansk över den här platsen” sa jag högt när jag vred om nyckeln i söndags. På morgnarna gör jag som man alltid gör här. Går ned för den stora trappan, på tårna för att knarra så lite som möjligt. Sätter på kaffe i köket, gör i ordning min frukostbricka och sätter mig på verandan med den antika (säkerligen) transistorradion som sällskap. Jag finner det svårt att blogga när det är så mycket annat som känns viktigt. Typ som att ligga raklång och läsa i flera timmar, eller lägga pusslet som min farmor har påbörjat på övervåningen här, eller kvällsbada i regnet, eller umgås med alla personer som är viktiga för mig. Men jag tänkte ändå ta tillfället i akt att titta in här, säga hej. Hur mår ni? Hur är er sommar hittills? För två år sen skrev jag ett inlägg om 7 tankar som botat min semesterångest, kanske någon av er behöver läsa det nu. Puss! ❤️
