En av fördelarna med att ha en blogg är att kunna skriva av sig om lite olika saker man har på hjärtat då och då. För två år sen skrev jag om om vett och etikett på andrahandsmarkaden. Det slutade med att jag fick prata om det i Morgonstudion. Nu är det dags igen. Dagens ämne: träning. Låt mig börja med en brasklapp. Om du blir provocerad av åsikter om träning, eller just nu har en komplicerad relation till mat, kropp eller motion, är det här förmodligen inte inlägget för dig.Det här är inte heller en träningsguide. Det är fem åsikter från någon som har styrketränat i halva sitt liv, läser alldeles för mycket träningsforskning och ibland känner ett nästan okontrollerbart behov av att ruska om träningsindustrin lite. Se det som ett kärleksfullt och lite för långt pep talk från din jobbiga och något stränga storasyster.Okej. Nu kör vi. Avfölj din lokala fitnessinfluencerMissförstå mig rätt. Det finns gott om kunniga träningsprofiler som delar vettig och evidensbaserad information. Men det finns också en hel del (!) humbug och desinformation där ute. Den största anledningen till att jag tycker att du ska rensa flödet handlar dock inte om kvaliteten på råden, utan om jämförelsen. Träningsinfluencers lever inte ett liv som liknar ditt. Deras arbetsdagar kretsar kring träning - att planera, filma och prata om den. De har möjlighet att prioritera sömn, kost och återhämtning på ett sätt som de flesta med ett vanligt heltidsjobb inte har. Dessutom är deras utseende en del av deras affärsmodell. En extrem fysik säljer helt enkelt bättre än en genomsnittlig.Om man är ny i sin träningsresa är det nog lätt att få intrycket att man måste se ut på ett visst sätt för att vara hälsosam eller vältränad, vilket inte stämmer. Det är dessutom en ganska orättvis måttstock för ett "vanligt" liv, där träning ska samsas med heltidsjobb, relationer, vänner, semestrar och förhoppningsvis (!) ett par andra intressen än att väga kycklingfiléer.Känner du dig trygg med perspektivet ovan finns det egentligen ingen anledning att avfölja någon som inspirerar till rörelse. Många träningsprofiler är både motiverande och underhållande. Problemet uppstår först när deras referenspunkt blir en ouppnåelig måttstock. Jag själv följer flera tränings- och kostprofiler, t.ex. Jacob Gudiol som delar evidensbaserat kring träning och hälsa, Linn Torstensson som är Leg. Dietist med master i Hållbara Matsystem, Desirée Sial som är fysioterapeut med inriktning mot idrottsmedicin samt Joanna Swica som är en grym hälso- och löpcoach. Fyll gärna på med fler vettiga tips i kommentarerna! Radera StravaOm ditt mål är att vinna Stockholm Marathon - ignorera den här punkten. Om ditt mål är att bli en friskare människa, keep reading. Sociala medier, däribland Strava, har skapat en märklig inflation i vad vi uppfattar som “normal” löpning. Plötsligt känns en halvmara som ett vanligt söndagspass och en mil på 55 minuter som långsamt. Missförstå mig rätt (igen, haha). Jag tycker att det är underbart att löpning har fått ett sådant uppsving, och att startplatser till lopp numera försvinner snabbare än biljetter till en Oasis-konsert. Men jag är också rädd att det höjer tröskeln. Att människor känner att deras löpning inte är tillräckligt lång, tillräckligt snabb eller tillräckligt imponerande för att räknas.Låt oss kika på vad forskningen faktiskt säger. Det är väletablerat att den största hälsovinsten kommer när vi går från att inte röra på oss alls till att röra på oss lite. Därefter fortsätter hälsovinsterna, men de blir gradvis mindre samtidigt som risken för överbelastningsskador ökar. De internationella rekommendationerna handlar dessutom om tid, inte kilometer: 150–300 minuter måttlig konditionsträning (t.ex. rask promenad) i veckan, eller 75–150 minuter högintensiv träning (t.ex. löpning). Alltså. Du behöver verkligen inte logga 80-kilometersveckor för att göra något gott för din hälsa. Spring, promenera eller utöva annan konditionsträning regelbundet, i ett tempo och en mängd som fungerar i ditt liv - inte i någon annans flöde.Och om Strava får dig att vilja ge dig ut och springa: behåll det. Om det får dig att känna dig otillräcklig efter varje pass: radera genast appen. Sätt inte träningsmål kopplade till ditt utseende Jag har styrketränat regelbundet sedan jag var 13 år, och jag har fortfarande aldrig träffat någon som sagt: “Nu är jag äntligen klar. Nu är jag nöjd med min kropp.” Det svåra med utseendebaserade mål är inte att nå dem. Det är att vara nöjd när man väl är där. Du kan alltid bli lite smalare, lite mer definierad eller få lite större axlar. Det finns alltid någon på Instagram som ser “bättre” ut, och din egen hjärna vänjer sig dessutom förvånansvärt snabbt vid förändringar. Det som kändes som drömfysiken för ett år sedan blir plötsligt ditt nya normalläge.Det är inget fel med att vilja gå ner i vikt eller bygga muskler. Men om ditt enda mått på framgång är hur du ser ut riskerar du att flytta mållinjen hela tiden. Been there, done that. Jag upplever dessutom att många träningsinfluencers är duktiga på att visa hur man uppnår en viss fysik, men är betydligt sämre på att prata om vad som faktiskt krävs för att behålla den. Ta magrutor som exempel. Man skulle kunna tro att de är någon slags kvalitetsstämpel på att vara vältränad, men synliga magrutor säger framför allt en sak: att du har en låg fettprocent. Det berättar egentligen ganska lite om hur stark, frisk eller vältränad du faktiskt är. Du kan vara extremt vältränad utan att ha synliga magrutor. Och du kan ha synliga magrutor trots att du har en svag bålmuskulatur. För vissa är den typen av fysik naturlig, men för många kräver den ett liv där sociala tillställningar prioriteras bort, maten ständigt behöver planeras och träningen blir något som styr vardagen. Och för vissa, särskilt kvinnor, kan det dessutom innebär ett så stort och långvarigt energiunderskott att kroppen börjar prioritera bort viktiga funktioner. Mensen uteblir, hormonbalansen påverkas och risken för benskörhet ökar. Då tycker jag att vi behöver ställa frågan: är det verkligen ett rimligt hälsomål? I think not. Min poäng är att skenet kan bedra, och att jag tror att många av oss har en skev bild av hur en hälsosam kropp ser ut. Att vilja vara inom ett hälsosamt viktspann är en sak, men jag tror ännu mer på att sätta mål kopplade till vad kroppen kan göra snarare än hur den ser ut. Spring 3 kilometer utan att stanna. Knäböj din kroppsvikt. Gör 10 armhävningar på tårna. Träna tre gånger i veckan i tre månader. Den typen av mål har en tydlig mållinje. Kroppen brukar förändras på köpet. Men den bästa känslan är att märka vad den plötsligt klarar av.Bränn din Oura Ring på bål Okej, kanske inte bokstavligen. Men jag tror att vanliga motionärer har blivit alldeles för bra på att lyssna på sina klockor, och sämre på att lyssna på sina kroppar. Call me old fashioned, men jag har så svårt att förstå lockelsen i att ha teknik fastspänd PÅ kroppen, dygnet runt. That’s just me though. Om din Garmin eller Apple Watch får dig att gå fler steg, röra på dig mer eller på annat sätt berikar ditt träningsliv - toppen! Men jag köper inte idén att varenda människa behöver en svindyr träningsklocka eller en ring som analyserar sömn, återhämtning och “readiness” varje dag. Jag tror faktiskt att många av oss skulle må bra av att träna upp något betydligt enklare: vår egen intuition. Hur känns kroppen idag? Är jag sjuk? Har jag ont? Eller är jag bara lite seg? Jag säger emot mig själv nu, men jag är också en stor förespråkare av att inte känna efter så mycket. Just do it. Skratt. För de allra flesta av oss, alltså vi som inte är elitidrottare, handlar träning inte om att optimera varje enskilt pass. Det handlar om att dyka upp tillräckligt många gånger över tid. Gå till gymmet bara!! Sagt med kärlek. Puss. Sluta behandla träning som ett intresseJag blir alltid lika konfunderad när någon påpekar att jag är en "gymtjej". Gumman ja? Eller va? Vad menas? Är inte du? Är inte du också intresserad av att minska risken för hjärt-kärlsjukdom, typ 2-diabetes, benskörhet hos kvinnor och typ alla cancerformer? Vill inte du ha en kropp som orkar bära matkassarna, som inte har ont i rygg och axlar, som fortfarande fungerar när du är 80 och ökar chansen att leva ett långt, friskt och självständigt liv? Vi pratar om träning som om det vore drejning eller fågelskådning. Något vissa gillar och andra inte. Förlåt men. Fysisk aktivitet är inte en hobby. Det är en av de mest väldokumenterade investeringarna vi kan göra i vår hälsa. Det är rakt av hygien, något alla måste göra. Som att duscha eller borsta tänderna. Om jag har tränat mindre en vecka, eller en längre period (vilket självklart händer, det ska gudarna veta), ser jag det på samma sätt som om jag hade sovit dåligt. Man ligger efter på sömn- eller träningskontot, och får försöka ta ikapp så gott det går. Om det är KUL alla dagar? Snälla nån. Absolut inte. Man gör det ändå. Det behöver inte vara komplicerat. Du behöver inte köpa ett träningsprogram eller en dyr klocka. Promenera. Gå till gymmet och ansträng dig på något sätt 2–3 gånger i veckan. Addera en skaplig kost i mixen och jag är övertygad om att ungefär 80 % av alla livets bekymmer skulle kännas lite mindre. Empirisk evidens: jag själv.💌Slut på rant. Om du tar med dig en enda sak från det här inlägget hoppas jag att det är detta:Träning behöver inte vara perfekt. Den behöver bara bli av.Läs också: Jag bär oss idagEtt fredagsminneHur man blir sexig
