Mina nya snabba löparskor från New BalanceJag och A har börjat springa i en löpargrupp. En gång i veckan springer vi runt, runt på en 200-metersbana tillsammans med orienterare, flerfaldiga Ironman-medaljörer och maratonlöpare. Jag är, om inte objektivt så åtminstone relativt, sämst. Dessutom har jag på senare år utvecklat en närmast kronisk benägenhet att få håll, vilket inte direkt hjälper saken.Jag kommer på mig själv med att öka tempot varje gång jag passerar vår coach. Vet inte riktigt vad jag försöker bevisa. Hon har ju rimligtvis sett mig de andra 25 varven också. När det första passet är över frågar hon mig om jag brukar springa. Nej, svarar jag reflexmässigt. En ren lögn? Skratt. Jag har löptränat hela året. Jag har sprungit regelbundet i perioder av mitt liv och tycker dessutom ganska mycket om det. Men av någon anledning kändes det mindre genant att vara en nybörjare än att vara någon som faktiskt springer regelbundet men ändå är långsammast i gruppen.Vad kul att du är här, säger hon glatt. Jag hör ett trots allt. Det säger hon förstås inte.Det komiska är att jag ganska nyligen skrev ett blogginlägg där jag basunerar ut att löpning minsann inte behöver vara snabb, lång eller avancerad för att räknas. Och jag tycker ju verkligen det! Jag skulle aldrig betrakta någon annans löprunda som mindre värdefull än min egen. Men av någon anledning verkar jag tillämpa en helt annan måttstock på mig själv. Jag har alltid tänkt att jag har en ganska avslappnad inställning till träning. Att jag tränar för att det är roligt, för att må bra, för att jag tycker om att röra på mig. Men det är tydligen lätt att vara prestigelös så länge prestigen inte sätts på prov. I praktiken visar det sig vara betydligt svårare att leva som man lär när man omges av människor som springer dubbelt så fort som en själv.Nåväl. På måndag är det dags igen. Jag ska försöka springa lika fort hela varvet. Det borde inte vara så svårt. Men tydligen behöver jag träna på det också.💌Läs också: 5 åsikter om träning som kanske provocerarMåndagskollage v.47Jag bär oss idag